SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
EFTERSKÄNKA äf3ter~ʃäŋ2ka, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., Dalin (1850), Klint (1906)).
Etymologi
[till EFTER- 4]
1) avstå från kravet på, icke utkräva (en fordran l. rättighet l. förmån o. d., skatt l. avgift, prestation, hämnd l. straff m. m.), slå av, avskriva (en fordran o. d.); jfr EFTERGIVA 1, EFTERLÅTA 3. Han efterskänkte 25 procent av min skuld. Schönberg Bref 3: 150 (1778). Min enskilta rätt, den jag alltför väl kunnat efterskänka. Wallmark Resa 76 (1819). Om vi efterskänke eder straffet. Kolmodin Liv. 3: 62 (1832). Konung Johan efterskänker allt hvad han i Vadstena-fördraget hade fordrat och vunnit. Svedelius i SAH 46: 183 (1870). Grundskatternas efterskänkande. De Geer Minnen 2: 148 (1892). Du, målare, .. bör .. ständigt vara beredd att afteckna allt, hvad du gör efter naturen, och efterskänk inga studier. Sirén Da Vinci 444 (1911; ur Da Vincis målarbok). — särsk.
a) (†) med obj. uttryckt gm en inf. Vi efterskänka att sätta honom på prof. Crusenstolpe Mor. 6: 557 (1844).
b) (numera knappast br.) i allmännare anv.: avstå från, uppgiva; bortse från, lämna därhän. Hur kan jag efterskänka / Mitt hopp om sjelfbestånd ..? Remmer Theat. 2: 47 (1815). Vi (kunna) efterskänka afseendet på (ett visst förhållande). Wikner Tidsex. 176 (1888).
2) (numera bl. i högre stil) tillgiva, förlåta (ngn ngt); jfr EFTERGIVA 2. Väl dem, .. / Som älskat mycket, fastän de felat! / Dem varder mycket ock efterskänkt. Wallin Vitt. 1: 55 (1839). Herr L-ms ensidighet i omdömen må vara honom efterskänkt. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 173. Thomander Pred. 1: 158 (1849).
Spoiler title
Spoiler content