EFTERSLÅTTER äf3ter~slot2er, r. l. m.; best. -n; pl. -slåttrar (Dalin(1850), Kindblad(1870)) ((†) -slåttrer Weste(1807)); förr äv. -SLÅTT, r. l. m. (Lind(1749; under sensen), Billing Hipp. 316(1836: -slott)) l. -SLÅTTA, r. l. f. (Dahlman Humleg. 127(1748: -slotta)); jfr för övr. SLÅTTER.
Etymologi
[till EFTER- 8 c; jfr d. efterslæt, eng. aftermath, aftermowth, ävensom mnt. namat, t. nachmahd]
förnyad bärgning (av hö), sedan tillväxt skett efter den första o. egentliga slåttern; andra (mindre givande) slåtter för året; äv. konkret, om den vid denna slåtter vunna grödan; jfr EFTERSKÖRD.Serenius Eng. åkerm. 53(1727). Som på hösten näppeligen någon grässkörd kan hos oss fås torr till hö, så lämpar det sig bäst att uppfodra efterslåttern af ängkaflen färsk. Arrhenius Jordbr. 3: 44(1861). Efterslåtter förekommer mycket sällan å de naturliga ängarna (i Finland). Grotenfelt Jordbr. metod. 271(1899). LAHT 1910, s. 116.
