EFYMNION efym4nion l. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[av gr. ἐφύμνιον, av ἐπί, på, vid, o. ὕμνος, hymn (se HYMN)]
i grekisk lyrisk o. dramatisk poesi: versrad(er) som återkommer (återkomma) efter varje strof i en dikt; omkväde, refräng. (En tysk författare) söker spår efter omqvädet (i folkvisan) utom Norden, och finner sådana i den Grekiska hymnen, hvars ephymnion han dermed jemför. Geijer I. 3: 373 (1817). Risberg Aiskylos Agam. 63 (1890).
