SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
EGID egi4d l. äg-, ngn gg ej- l. äj- (eji´d Dalin. Anm. I slutet av 1700-talet plägade ordet enl. G. J. Adlerbeth (1788) i Försl. t. SAOB uttalas eʃ-; jfr fr.), r. l. m. (m. G. J. Adlerbeth (1788) i Försl. t. SAOB, Dalin (1850), Wenström o. Jeurling (1891); f. G. Dalin (1871)); best. -en; pl. (knappast br.) -er.
Ordformer
(ofta skrivet äg- l., förr, æg-. Anm. I bet. 1 användes förr den rent lat. formen ægis. Wennerdahl Lex. myth. 13 (1748))
Etymologi
[jfr dan. o. holl. ægide, t. ägide, eng. ægis, fr. égide, av lat. ægis (gen. ægidis), av gr. αἰγίς]
1) i den gr.-romerska mytologien förekommande benämning på Atenas (Minervas) dräkt l. rustning, som äldst framställes som en mantel, fransad med ormar o. med det skräckinjagande gorgonhuvudet frampå, men som senare, såväl under som efter den klassiska tiden, vanl. uppfattades som en (stundom äv. av Zeus l. Apollo buren) sköld. Gamla Fröken med Egiden. Lenngren 23 (1797; skämts. om Minerva). (Atena) Hängde på skuldrorna först den tofsbehängda egiden / gruflig att skåda. Lagerlöf Hom. Il. 87 (1912). Nilsson Olympen 1: 104 (1918).
2) (i högre stil) i mer l. mindre bildl. o. överförd anv.: sköld, harnesk; beskydd, värn, hägn. Kellgren 2: 219 (1778). (Jag) flyr .. inunder den Egid, som Eder Kongl. Höghets starka arm utsträcker, till skygd, öfver hvarje undersåte, som, enligt bästa vett, vill det rätta. Hammarsköld Sv. vitt. 1: Dedik. 4 (1818). O! sträck .. / Medlidandets egid för denna barm! Stagnelius (SVS) 4: 145 (c. 1822). Anderson Dikt. 117 (1889). — särsk. i uttr. under (ngns) egid, stundom under egiden av (ngn l. ngt) o. d., under (ngns) beskydd, under hägnet l. värnet av (ngn l. ngt); i allmännare anv.: under (ngns) auspicier l. ledning. Sv. litt.-fören. tidn. 1838, sp. 481. Under något helgons egid och namn stående gillesföreningar. Nordström Samh. 1: 272 (1839). Den spirituella ungdomskrets, som på femtiotalet samlades under Albert Lysanders egid. Flensburg (o. Collin) Tal 96 (1910).
Ssgr (till 1): EGID-SKAKANDE, p. adj. Lyceum I. 1: 10 (1810).
-SKAKARE(N). Egidskakaren Zevs. Tranér Hom. Il. 17 (1810).
Anm. I stället för egid(en) i bet. 1 förekommer uttr. egidiske skölden hos Ehrenadler Tel. 35 (1723; fr. l'immortelle Egide).
Spoiler title
Spoiler content