SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
EITEL, sbst., anträffat bl. i pl. -tlar.
Etymologi
[av sv. dial. (Gottl.) ajtul, ajtel; jfr sv. dial. ettel (Värml., Bohusl.), nor. eitel, isl. eitill, motsv. mht. eizel, liten böld. Ordet är en avl. av stammen i ETTER]
(†) körtel. Kalkstenen .. var .. lius-grå, full med klara Eitlar eller Kiörtlar, desse Eitlar voro .. hvita som Quartz. Linné Gothl. 295 (1745).
Spoiler title