EKLÄRÖR ek1lärö4r l. e1k-, l. -ær-, l. -œ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[liksom dan. o. t. éclaireur av fr. éclaireur, avl. av éclairer, rekognoscera]
mil. soldat som eklärerar (i bet. 2) l. är utsedd att eklärera. Försl. t. ex.-regl. f. kav. 1878, s. 61. Ex.-regl. f. fältartill. 1893, 1: 186. Eklärörerna framsändas i mån af behof två eller flera tillsammans, ev. under eklärörbefälets ledning. Ex.-regl. f. kav. 1904, s. 125.
