ELEKTROFOR eläk1trofå4r, äv. 100— (-ek- l. -äk-), l. -rå- l. -rω-, r. (m. Valerius FörslSAOB(1849), Lundell); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. elektrophor, eng. electrophorus, äv. electrophore, fr. électrophore, av it. elettroforo, bildat 1775 av den italienske fysikern A. Volta av elettro- (se ELEKTRO-) o. gr. -φορος, bärande, av samma rot som BÄRA.Instrumentet kallades av Volta elettroforo perpetuo, ’ständig elektricitetsbärare']
fys. instrument för statisk elektricitet av vilket, sedan det laddats, små elektricitetsmängder kunna erhållas under en längre tid. VetAH 1777, s. 58. Elektroforen, konstruerad af den svenske vetenskapsmannen Wilcke 1762 och vidare förbättrad af Volta. Kahlmeter Hvarför? 315 (1890).
