ELEKTROLYS eläk1troly4s, äv. 100— (-ek- l. -äk-), l. -rå- l. -rω-, r. (f. G. Dalin(1871), Lundell); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. elektrolyse, fr. électrolyse, efter eng. electrolysis, bildat av den eng. fysikern Faraday av electro- (se ELEKTRO-) o. gr. λύσις, (upp)lösning; jfr DIALYS]
fys. o. tekn. sönderdelning (av en sammansatt ledande, flytande kropp i sina beståndsdelar) vid genomledning av elektrisk ström. Fock 1 Fys. 582(1855). Numera framställes natrium tekniskt genom elektrolys i smält natron .. eller genom elektrolys af koksalt. 2 NF 19: 552(1913).
Avledn.: ELEKTROLYSERA, v. på elektrolytisk väg sönderdela. Cleve Kem. handlex. 100(1883). —
