SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
ELFENBEN äl3fen~be2n, äv. 40~1, n. ((†) r. l. m.? Schroderus Liv. Dedic. 3 b (1626; möjl. pl.), Eneman Resa 2: 50 (1712)); best. -et.
Ordformer
(elfen- Voc. lib. Adj. (c. 1580) osv. elfven- Visb. 1: 310 (c. 1620), De la Gard. archiv. 7: 230 (1685: Elfvenbenflöit). helffen- B. Olavi 21 b, 66 a, 159 a (1578). hälffen- B. Olavi 66 a (1578). elpen- Upp. 18: 12 (NT 1526), Mollet Lustgård C 1 b (1651))
Etymologi
[efter t. elfenbein, mht. helfenbein, motsv. mnt. elpenben, holl. elpenbeen, feng. elpen(d)-bān, ombildningar av resp. former för ”elefantben”. I formen elpen- är ordet i sv. lånat från mnt. l. holl.]
1) hårdt, benvitt, elastiskt ämne varav elefantdjurens betar bestå; i utvidgad anv. äv. om tandbenet i betar o. stöttänder hos vissa andra djur, ss. valross, narval; oeg. äv. om konstgjord elfenbensliknande massa. Svarva, snida i elfenben. Inlagd med elfenben. Fossilt elfenben, dvs. av mammut. Gulnat elfenben. Kärill vthaff Elpenbeen .. och aff kopar. Upp. 18: 12 (NT 1526). Uppgräfvet elfenben af elefanter (dvs. mammutar) och vallross fås ymnogt i norra Siberien. Synnerberg (1815). Han snider ur hvitaste elfenben / Ett drömslott med tandad tinne. Snoilsky 3: 21 (1883; om den fångne M. Stenbock). De stora förråd elfenben, som samlats af .. Tippu Tip. Dahlgren Stanley Mörk. Afr. 2: 109 (1890). — jfr MAMMUT-ELFENBEN. — särsk.
a) [efter eng.] bildl. i förb. svart elfenben om negerslavar ss. handelsvara. Melander På långtur 118 (1896). Hedin Pol 2: 132 (1911).
b) i förb. bränt elfenben, benkol av elfenben; jfr -SVART. När en är .. löslijffuat .., Tå taghe Granatz lagh, bränt Helffenbeen och Roser. B. Olavi 66 a (1578). Åstrand 1: 193 (1855).
c) bot. o. handel. oeg. i förb. vegetabiliskt elfenben, om den benhårda frövitan i frukten av stennötspalmen, Phytelephas macrocarpa o. microcarpa R. & P. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 286. Jönsson Gagnv. 49 (1910).
2) anat. tandben, dentin. Marklin Illiger 144 (1818). Tanden utgöres .. i öfvervägande grad af tandben (elfenben eller dentin), blott på utsidan af tandkronan låter en tunn beläggning af emalj iakttaga sig. Hammar VerdS 116: 15 (1903).
3) med avs. fäst på elfenbenets vita färg, närmande sig bet.: elfenbensfärg. Tyget, hyn går i elfenben. I hennes anletshy, hvarandra skiftande, / En smältande carmin med elfenbenet blandas. J. G. Oxenstierna 5: 101 (c. 1817).
Ssgr (i allm. till 1):
A (föga br.): ELFENBEN-FÄRGAD, -KANNA, -SNIDARE, -SOLFJÄDER, -SPÅN, -STOL, -SVART, se B.
B: ELFENBENS-ARBETE~020, äv. ~200. äv. konkret. —
-ASK.
-BOLL. Wilson Spelb. 210 (1888).
-FLÖJT. De la Gard. archiv. 7: 230 (1685).
(jfr 3) -FÄRG.
(jfr 3) -FÄRGAD, p. adj. (elfenben- Freja 1881, s. 137) En strålande toalett af elfenbensfärgad satin. PT 1905, nr 137 A, s. 3.
-HANDEL.
-HUS. Thet Elpenbeens hws som .. (Ahab) bygde. 1 Kon. 22: 39 (Bib. 1541).
-INLAGD~02, äv. ~20, p. adj. Almqvist Ram. Mar. 12 (1834).
-INLÄGGNING ~020. i sht konkret. Lönnlådor .. med elfenbensinläggningar, föreställande hela trojanska kriget. Lundgren Mål. ant. 3: 137 (1873).
-JÄGARE. person som yrkesmässigt jagar elefanter för att komma åt elfenben. —
-KAM. KKD 7: 181 (1708).
-KANNA. (elfenben- Framtiden 1877, s. 98) ASScF 18: 498 (i handl. fr. 1642).
-KLAV. (†) klaviatur av elfenben. DA 1824, nr 64, s. 6.
-KLOT. (mindre br.) = -KULA. Björnståhl Resa 4: 96 (1774).
-KNAPP. En stoor Spansk röör med en swarfwad Elfenbens Knapp. Rålamb Constantin. resa 29 (1658, 1679).
-KNOPP. Punschslefven af silfver, med skaft af ebenträd och elfenbensknopp. Crusenstolpe Mor. 3: 223 (1841).
-KRYCKA. Käpp med elphenbens Krycka. Bouppt. fr. Rasbo 1754.
-KULA. Triewald Förel. 1: 29 (1728, 1735).
-LIK, adj. —
-MINIATYR. miniatyrmålning på elfenben. —
(jfr 1 c) -NÖT, r. bot. o. handel. frukt av elfenbenspalmen, vars frövita kallas vegetabiliskt elfenben; bennöt, stennöt; ss. ämnesnamn om frövitan ensamt. LfF 1865, s. 138.
-PALATS. Psalt. 45: 9 (Bib. 1541).
(jfr 1 c) -PALM. bot. palmen Phytelephas macrocarpa o. microcarpa R. & P., stennötspalm, av vars frukt fås vegetabiliskt elfenben; jfr -VÄXT. NF (1881).
-PAPPER. tekn. [efter eng. ivorypaper] ett slags tjockt, glansigt (ofta för miniatyrmålning användt) papper i elfenbenston. Allm. journ. 1814, nr 187, s. 2.
-PIPA. blåsinstrument av elfenben. Kankel Hemmersam 73 (1674).
-PORT. Lagerlöf Hom. Od. 243 (1908; om drömmens elfenbensport; jfr ELFEN-PORT).
-SKRIN. Brunius Metr. 179 (1836).
-SKÄRARE. (†) = -SNIDARE. NDA 1863, nr 268, s. 2.
-SNIDARE. (elfenben- MeddSlöjdf. 1899, 2: 80) Böttiger Drottningh. 86 (1889).
-SNIDERI. NF 2: 523 (1877). konkret, om föremål av snidat elfenben. AHB 123: 44 (1885).
-SOLFJÄDER~020. (elfenben- Freja 1873, s. 67) Bouppt. fr. Växiö 1736.
-SPÅN. (elfenben- Åkerman Kem. techn. 1: 167 (1832)) i sht tekn. o. farm. oftast i pl. SPF 1816, s. 231.
-STAV. Schroderus Liv. 154 (1626).
-STOL. (elfenben- 2 Krön., Boëthius) 2 Krön. 9: 17 (Bib. 1541). Till .. (de romerska konsulerna) öfvergingo den kungliga elfenbenstolen och purpurmanteln. Boëthius Hist. läsn. 1: 203 (1895).
-SVART, n. (elfenben- Freja, SFS 1876, nr 8, s. 7, m. fl.) tekn. finare pulveriserat benkol, eg. av bränt elfenben; äv. färg beredd av dyl. benkol: bensvart, bensvärta. Freja 1874, s. 155.
-SVARVARE.
-SVÄRTA, r. l. f. tekn. = -SVART. Rinman 1: 1062 (1788). Elfenbenssvärta gifver en ganska vacker svart färg. Linderholm 1: 503 (1802).
-SÄNG. Am. 6: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: soffor av elfenben).
-SÄTE. Schroderus Osiander 1: 223 (1635).
-TAND.
1) (†) elefantbete. Thunberg PVetA 1784, s. 40.
2) bildl.: glänsande vit tand. Cederborgh UvT 3: 10 (1810).
(jfr 3) -TON. om färgton. Där står en stor och prydlig spisel i elfenbenston med sparsamt anbringade ornament. GHT 1896, nr 131, s. 2.
-TORN, n. Tin hals är såsom itt Elpenbeens torn. Höga v. 7: 4 (Bib. 1541).
-TUNKEN. [av nt. l. holl. -tunken] (†) liten dosa (eg.: tunna) av elfenben. Ordn. ö. siötullen 1667, s. D 4 a.
(jfr 3) -VIT. Marklin Illiger 461 (1818).
-VITT, n. tekn. ren, vit benaska, eg. av bränt elfenben. Ekenberg (o. Landin) (1889).
(jfr 1 c) -VÄXT. (†) bot. = -PALM. LfF 1865, s. 136.
Spoiler title
Spoiler content