SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
ELIGERA, v. -ade. vbalsbst. ELEKTION, ELEKTOR (se dessa ord); jfr äv. ELIT.
Etymologi
[jfr t. eligieren, av lat. eligere, utvälja, av e-, ut (se EX-), o. legere, plocka, välja. — jfr EKLEKTISK]
(†) (ut)välja (en person till ett ämbete, särsk. en biskop l. en konung). GR 7: 194 (1530; med avs. på biskop). Därs. 28: 199 (1558; med avs. på kejsaren). Lundström L. Paulinus Gothus 3: 28 (efter handl. fr. 1637).
Anm. Ss. benämning på en vald, men icke (av påven) invigd biskop användes electus [p. pf. av lat. eligere]; jfr UTVALD. Her electus i Scara. GR 1: 168 (1523). Electus af Upsala. Brilioth PåflBeskattn. 280 (1915; om medeltida förh.).
Spoiler title
Spoiler content