SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
ELLIPS elip4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Förr äv. i lat. form o. med lat. böjning. Rålamb 4: 54 (1690: ellipsin, ack.). Bergklint Sam. 1: 69 (1775).
Etymologi
[jfr t. ellipse, eng. ellipsis, ellipse, fr. ellipse; av lat. ellipsis, nylat. ellipsis, av gr. ἒλλειψις, av ἐλλείπειν, kvarlämna, utelämna, fattas, vara mindre än, av ἐν, i, o. λείπειν, lämna (jfr LÅN)]
I. språkv. handling(en) att bilda l. process varigm bildas ett formellt ofullständigt uttr. l. ord som med avs. på sin bet. är likvärdigt med ett fullständigare ur vilket det uppkommit; förkortat uttryckssätt; vanl. konkretare om på dyl. sätt uppkommet uttr. l. ord; stundom motsatt BRAKYLOGI. Trendelenburg Gr. spr. 16 (1801). Noreen VS 5: 77, 694 (1904); jfr K. F. Sundén i SoS 1911, s. 197. En del ellipser ha samma genus som ellipsbasen. Sahlgren Skagersh. sjön. 27 (1912).
II. [namnet, som första gången användts av Apollonios från Perga (c. 200 f. Kr.), är föranledt av det förh. att vid ellipsen, betraktad ss. konisk sektion, det skärande planet bildar en mindre vinkel mot basplanet än konens sida; motsatt HYPERBEL] geom. plan, sluten kroklinje (oval) så beskaffad att sammanlagda avståndet mellan en punkt vilken som helst på periferien o. två fasta punkter (brännpunkterna) alltid är detsamma. Ellipsens större, mindre axel, diametrar, brännpunkter, medelpunkt. Palmquist Con. sect. 33 (1752). Ellipsens excentricitet. VetAH 1799, s. 281. Den största och minsta diametern stå vinkelrätt mot varandra och kallas ellipsens stor- och lillaxel. Henriksson Projekt.-lära 7 (1919). — jfr HALV-ELLIPS.
Ssgr: (I) ELLIPS-BAS. om det fullständigare uttr. l. ord varur en ellips uppkommit. —
(I) -BILDNING. äv. konkret. —
(II) -FORM.
(II) -FORMIG.
(II) -VALV. ellipsformigt valv. Estlander KonstH 84 (1867).
Avledn.: ELLIPSERA, v. (†) till I: elliptisera. A. G. Silfverstolpe Språkl. 23 (1814). Enberg Sv. spr. 242 (1836).
Spoiler title
Spoiler content