ELLIPSOID elip1soi4d l. -å- l. -ω-, äv. 100—, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. ellipsoide, eng. ellipsoid; till lat. ellipsis (se ELLIPS); med avs. på bildningen se CISSOID]
geom. buktig yta l. solid kropp som är så beskaffad att alla plana sektioner gm en av dess axlar äro ellipser. Avplattad, förlängd ellipsoid. Schenmark Geom. 122 (1785). Tallqvist Sfer. funkt. 334 (1905). — jfr ROTATIONS-ELLIPSOID.
Ssgr: ELLIPSOID-FORM. —
-FORMIG.
