SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
ELLANDE el3ande2 l. ILLANDE il3ande2, sällan ELDANDE el3dande2, adv.
Ordformer
(ellande Forsslund, Lagerlöf. ellende Rudbeck. eldande Wranér Brok. bild. 17 (1889). illande Almqvist Mål. 28 (1840), Lindqvist Herr. 359 (1917). illene Bellman 3: 148 (1790: Illene-röd), Sehlstedt 2: 169 (1862). illne Linné Ungd. 2: 382 (1735). illen C. F. Dahlgren 3: 212 (1822))
Etymologi
[sv. dial. ellande; jfr nor. dial. eldende, eldande, illande. Det kan ej avgöras huruvida ordet urspr. är p. pr. till ELDA (i bet. 4) l. huruvida det är en utvidgad form av ELD, i likhet med kolande (mörk) o. d.; se Rydqvist SSL 1: 408 (1852). Formerna med ill- anslutas sannol. ofta till ILLA l. ILSKEN; jfr ilsket röd o. d.]
användt ss. kraftigt förstärkningsord till adj.
a) i fråga om färg o. d.: glänsande ss. eld, nästan bl. i uttr. ellande röd, röd ss. eld, eldröd; äv.: starkt röd. Rudbeck Atl. 2: 245 (1689). En gullfisk, .. en stor .. och ellande lysande grann en. Forsslund Djur 211 (1900). Solen hade gått ner ellande röd för en liten stund sedan. Lagerlöf Kejs. 242 (1914).
b) (föga br.) i annan anv. ’Illande kvick'. N. W. Ljungberg (c. 1860) i Gbgs latinlärov. hist. 182; jfr blixtrande kvick (se BLIXTRA 2 b).
Spoiler title