SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EMBONPOÄNG 1boŋpωäŋ4, äv. am1-, l. 01—, r.; best. -en.
Ordformer
(vanl. skrivet embonpoint)
Etymologi
[av fr. embonpoint, eg.: en bon point, i godt stånd]
(vard.) godt l. starkt hull, frodighet, fyllighet, fetma, korpulens. Pfeiffer (1837). Medelålders män med embonpoint. Almqvist Tre fruar 1: III (1842).
Spoiler title
Spoiler content