SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EMPIRIST äm1piris4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. empirist, ävensom eng. empiricist; till EMPIRI]
i sht filos. anhängare av empirismen l. av en empiristisk åskådning, empirisk filosof, erfarenhetsfilosof; stundom allmännare: empiriker. VStyckenUplKantPhilos. 49 (1798). En empirist och positivist såsom Auguste Comte. Herrlin Snille 197 (1903). Den store empiristen (dvs. Napoleon). Böök Tegnér 1: 290 (1917).
Avledn.: EMPIRISTISK, adj. till EMPIRISM (o. EMPIRIST). Empiristisk åskådning. Empiristisk riktning inom filosofien. Klockhoff E. skr. 350 (1865). Den .. empiristiska rumsteorien. Schéele Själsl. 152 (1895).
Spoiler title
Spoiler content