SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENORDS, adv.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Västerg.) enords, enkom, isl. einvirþis, einvirþuliga, fnor. einvǫrþ(ung)um, einsvǫrþungum, nor. dial. ein(s)vordom, särskilt, i synnerhet; förra ledet är EN, räkn. VII, det senare torde höra samman med sv. VARDA o. lat. vertere, vända; den urspr. bet. torde ha varit: i blott en riktning (jfr -VART, -VÄRTS)]
(†) enkom. Månge .. ha rest enords dit, at få smaka osten. Dalin Arg. 1: 73 (1733, 1754).
Spoiler title
Spoiler content