SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENORM enor4m, adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. -T.
Ordformer
(-me 17161769)
Etymologi
[av fr. énorme, av lat. enormis, oregelbunden, ofantligt stor, av e, ur (se EX-), o. norma, regel (se NORM). Jfr ABNORM]
1) (†) som (starkt) avviker från det rätta. Cavallin Herdam. 4: 360 (cit. fr. 1685). Andra räflika enorma vinningskära berömsjuka krypagtiga Grin-Olle-snokvägar. VDAkt. 1788, nr 546.
2) i fråga om storlek, kvantitet l. intensitet: ofantlig, kolossal, oerhörd. Enormt stegrade priser. Enorma vinster, förluster, rikedomar. Min posträkning var enorm. G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 449 (1783). En enorm efterfrågan (på cigarrer). Smål. alleh. 1883, nr 17, s. 1. Vi svettades enormt. Strindberg Tr. o. otr. 2: 74 (1890).
3) (mera tillf.) ägnad att väcka en utomordentlig förvåning, fenomenal, oerhörd. Almqvist DrJ 425 (1834). Du är ju ryttmästare? Det är enormt vid så unga år! Dens. Törnr. 3: 165 (1850).
Avledn.: ENORMITET, r. l. f.
1) (†) till 1: handling varigm ngn (grovt) överträder det rätta l. tillbörliga. Frey 1844, s. 302 (efter handl. fr. 1667). Då han ”för sina enormiteter” blef suspenderad. Cavallin Herdam. 3: 154 (cit. fr. 1676).
2) (knappast br.) till 2: förhållande(t) att vara enorm; äv. konkret. Ekbohrn Främ. ord (1868). WoJ (1891).
Spoiler title
Spoiler content