publicerad: 1922
ENTSKYLLA, v. -an (se d. o.), -ande, -(n)ing (se d. o.).
(†)
1) urskulda, ursäkta. Tå wele Wij ock .. för heele Werlden .. wara endtskyllade, at Wij äre nödde .. at grijpa til wärn. Svar på thet danske manif. 1644, s. K 2 b (i handl. fr. 1611). A. Oxenstierna 1: 69 (1612). Helenius (1838).
2) refl.: urskulda sig, ursäkta sig (med ngt), undskylla sig; framföra som ursäkt. Petreius Beskr. 2: 75 (1614). Desse (personer) hafwe låtidt sigh endskylla att dhe för Sjukdom och oförmögenhet inthet kunna komma till Rikzdagh. RARP 1: 81 (1627). (Han) enskylte sig med aftonmörkret, som instundade. Celsius G. I 2: 196 (1753). Dalin (1850; med hänv. till undskylla sig). —
Spoiler title
Spoiler content