SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ENT- änt-, äv. ent-, stundom än3t~ l. en3t~, prefix.
Ordformer
(ent- (endt-, ändt-, äntt-, en(n)d-, änd-) GR 9: 268 (1534: entskyllinger) osv. en- (een-) GR 27: 284 (1557: enstå), Dalin (1850: Enskylla sig); än- A. Oxenstierna 2: 690 (1624: änskyllan), Spegel Gl. 545 (1712: änskyllan))
Etymologi
[liksom d. ent- av t. ent-, av fht. int-, obetonat prefix som motsvarar det betonade t. ant-, got. and-, anda-; jfr AN-, prefix2, UM- o. UND-. Prefixet går tillbaka på en germ. prep. and, mot, före, o. är besläktat med lat. ante, före, framför, gr. ἀντί, mot; jfr ÄNDA, sbst. Grundbetydelsen är ’emot' (jfr t. empfangen, se ENTFANGA), men prefixet har vanl. antagit bet.: (bort) från, undan (jfr t. entfreien, se ENTFRIA, t. entschuld(ig)en, se ENTSKYLLA)]
prefix i ett antal från t. lånade l. efter t. bildade ord, i sht verb; jfr ss. motsvarigheter i vissa fall UND- o. UNDAN-, ävensom AF-.
Spoiler title
Spoiler content