1) (†) eremitboning l. plats där ngn lever ss. eremit; stundom: eremitkoloni? Kurck Lefnadsm. 78(1705). En liten republik .., som till en början ej var annat än en eremitage: San Marino. Agardh (o. Ljungberg) Stat I. 2: 307(1853).
2) (numera föga br.) enkel hydda l. koja (i en park l. dyl.) som skall föreställa en eremitboning; (ensligt liggande) ställe (landthus, lustslott, jaktslott o. d.) dit ngn drager (dragit) sig undan för att leva i stillhet (omgiven av litteratur o. konst) l. ägna sig åt sundt naturliv. Broocman Hush. 4: 4(1736). I vår flyttar jag i en liten Eremitage i Christiania, der jag skall lefva med böcker. Bremer Brev 1: 345(1835). K. Lilljebjörn Hågk. 37(1862).
