SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ERISTIK e1risti4k l. er1-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[ytterst av gr. ἐριστική, ordstrid, sofisteri (Platon), till ἐριστικός, hänförande sig till ordstrid; jfr ἐρίζειν, tvista, samt ERISÄPPLE]
i sht filos. konst(en) l. handling(en) att utkämpa en (skarpsinnig l. spetsfundig) logisk strid, dialektik (se d. o. 2). Leopold (1795) i MoB 9: 126. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 17 (1898). Anm. Ss. adj. till d. o. användes eristisk. Hammarsköld PhilosH 1: 106 (1825). Eristiska blad. Ribbing (1852; boktitel).
Avledn.: ERISTIKER0400 l. 0302, m. i sht filos. dialektiker; särsk. om anhängare av den megariska skolan i det forna Grekland (300-talet före Kr.). Lodtmann Lärdomsh. 2 Reg. (1762: Eristici, pl.). Ribbing PhilosH 73 (1864).
Spoiler title
Spoiler content