ERISÄPPLE e3ris~äp2le, stundom 40~10, n.; best. -et; pl. (mera tillf.) -en.
Etymologi
[jfr t. erisapfel; bildat till gr. ἒρις (gen. ἒριδος), tvist (jfr ERISTIK), med poetisk personifikation: tvedräktens gudinna, lat. Eris (gen. Eridis). Ssgn användes med tanke på sagan om den ödesdigra tvedräkt som Eris uppväckte mellan gudinnorna Hera, Athena och Afrodite gm att vid Peleus' o. Thetis' bröllop i bröllopssalen inkasta ett gyllene äpple med påskriften: ”till den skönaste”]
tvistefrö, stridsäpple, tvisteäpple. Å Norska Storthinget skulle således utkastas samma Erisäpple, som i Frankrike och England bidrager att genast söndra sinnena. Palmblad Norige 321 (1846). Topelius 23: 220 (1877). jfr: Ett Eridis Äple, som gifvit anledning til mycket ondt. Bliberg Acerra 893 (1737).
