SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ERNÄRA, v. -er, -et, -d.
Ordformer
(-nehr- OxBr.)
Etymologi
[liksom d. ernære efter t. ernähren; jfr ER- o. NÄRA, v.]
(†) föda, nära, uppehålla (ngns) liv. OxBr. 11: 430 (1629). Palmcron Sundh. sp. 364 (1642). — refl.: livnära sig, försörja sig. RP 4: 206 (1634). I Kongl: residence Staden Cöppenhamn hvaräst han såsom Borgare sig ärnärer. Bouppt. fr. Växiö 1777.
Spoiler title
Spoiler content