SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ESTAMP, r. (m. Lindfors (1815); f. Dalin (1871)) ((†) n. BoupptVäxiö 1785); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(estemp BoupptVäxiö 1785)
Etymologi
[av fr. estampe, av it. stampa, eg.: press, av germ. urspr. (jfr STAMPA, v.)]
(†)
1) (sigill)stamp. Wallenberg Gal. 110 (1771; uppl. 1921). Ekbohrn (1904).
2) avtryck på papper l. dyl. av (på trä l. i metall) graverad platta; gravyr. Björnståhl Resa 4: 113 (1774). Den sköna estampen efter Bouchers tafla: le dévot Hermite. Gjörwell (1792) i MoB 2: 50. TaxaStSjötull. 17/4 1799, s. 34. DA 1824, nr 25, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content