SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ESTIM ästi4m l. e-, r. (m. Dalin (1850), WoJ (1891)) ((†) n. HSH 9: 188 (1640), Chenon Heywood 1: 84 (1772)).
Ordformer
(förr skrivet æ-. — I nylat. l. it. form, estima, användes ordet i OxBr. 6: 3 (1626))
Etymologi
[av fr. estime, av estimer (se ESTIMERA)]
eg. vbalsbst. till ESTIMERA.
1) (†) motsv. ESTIMERA 1 o. 2: (ungefärlig) beräkning, uppskattning. VetAH 1799, s. 286. Min observation på början (av solförmörkelsen) är blott en estime. Därs. 1817, s. 5.
2) (numera knappast br.) motsv. ESTIMERA 5: aktning, högaktning; ofta i uttr. hålla (ngn l. ngt) i estim, sätta pris l. värde på (ngn l. ngt), stundom i uttr. vara l., ngn gg, sitta i estim, vara värderad l. aktad, intaga en aktad ställning. HSH 9: 188 (1640). Späde Grijsar äre vtaff många i stoort æstim håldna. Palmcron SundhSp. 83 (1642). Jag har en särdeles estime för honom. Geijer I. 1: XLIII (c. 1807). Jämte tusendefalt hälsning till Herr Lector N. .. är jag med fullkomligaste estime Högädle Herr Doctorens ödmjuke tjenare A. H. F. Florman BrefRetzius 7 (1821; brevslut). Dalin (1850). LoW (1911).
Spoiler title
Spoiler content