SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ETAPP etap4, r. (m. WoJ (1891); f. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(est- Biurman Brefst. 133 (1729))
Etymologi
[av fr. étape, proviantförråd, utdelning av proviant till tågande trupper, etapp, av nt. l. holl. stapel, (varu)nederlag (jfr STAPEL(STAD))]
mil. etappstation; vägsträcka mellan två etappstationer; äv.: marsch mellan två etappstationer, dagsmarsch; ss. första led i ssgr övergående i bet.: etappväsen. Hazelius Förel. 90 (1839). Landsvägsetapplinier .. med etapper på en dagsmarschs afstånd från hvarandra. NF 4: 758 (1881). Tom kan etappträngkolonn tillryggalägga mera än 1 etapp om dagen. FältförvRegl. 1: 35 (1891). — jfr LANDSVÄGS-ETAPP. — Anm. Hos Biurman Brefst. 133 (1729) förekommer ordet i en anv. som närmare ansluter sig till den i fr. förekommande, ursprungligare bet.: étappen, estappen, utdelning af foder och miöhl när soldaten lägges i vinterqvarter. — särsk. mer l. mindre bildl.
a) knutpunkt på en trafikväg, ingående i en serie av dylika punkter vilka man successivt måste passera för att nå slutpunkten. PedT 1893, s. 158. Teheran är den sista etappen på vägen till den engelska intressesfären, som utestänger Ryssland från hafvet. Hedin 1Varn. 9 (1912).
b) punkt från vilken man kan datera ett nytt utvecklingsskede, ingående i serie av dylika punkter vilka man måste passera för att nå höjd- l. slutpunkten. Det förefaller mig, som Fru Bosse för närvarande skulle stå vid en etapp i sin konstnärsutveckling. Söderhjelm Upps. 62 (1906). Clewbergs dikt (”Sorgetal öfver Lovisa Ulrica 1782”) är en etapp på vägen till den genomförda subjektivism som Kellgren uppnådde. Blanck NordRenäss. 359 (1911).
Ssgr (nästan bl. mil.): ETAPP-BEFÄLHAVARE ~00200, äv. ~02100. —
-BEGYNNELSESTATION~010002. benämning på den etappstation som ligger närmast hemorten. —
-CHEF. FältförvRegl. 1: 6 (1891). —
-HUVUDSTATION~1002. jfr -SLUTSTATION, -TÄTSTATION. FältförvRegl. 1: 4 (1891). —
-INTENDENT. —
-JÄRNVÄG~20, äv. ~02. —
-LINJE. (en armés osv.) förbindelseväg mellan hemorten o. krigsområdet (landsväg, järnväg, flod osv.). Hazelius Förel. 90 (1839). VFörsvar 1902, 1: 22. —
-LÄKARE. —
-OMRÅDE~020. —
-ORT. (förr) = -STÄLLE. SamlGenOrdres Bih. 11: 8 (1814). —
-SJUKHUS~02 l. ~20. sjukhus vid etappstation. —
-SJUKVÅRD~02 l. ~20. —
-SLUTSTATION~102. benämning på den etappstation som ligger närmast krigsskådeplatsen; jfr -HUVUDSTATION, -TÄTSTATION. InstrGenStabFältöfn. 1887, s. 123. —
-STATION. vid etapplinje belägen ort l. station vid vilken i större l. mindre utsträckning anordningar vidtagits för passerande truppers, sjukas o. fångars förplägnad, inkvartering, vård o. vidarebefordran m. m. NF 4: 758 (1881). Å landsvägsetapplinie upprättas etappstationer med ett afstånd sinsemellan af omkring 1 dagsmarsch. FältförvRegl. 1: 5 (1891). —
-STÄLLE. (förr) etappstation i enklare form. FFS 1868, nr 24, s. 22. —
-TJÄNST. —
-TRUPP. vanl. i pl.: trupper avsedda att skydda etapplinjer o. etappstationer samt upprätthålla ordningen på dessa senare. —
-TRÄNG. —
-TRÄNGKOLONN~102. trängkolonn avsedd att ombesörja landsvägstransporten vid fältetappväsendet. FältförvRegl. 1: 32 (1891). —
-TÄTSTATION~102. etappslutstation. —
-VIS, adv. särsk. (jfr ETAPP b) i mer l. mindre utvidgad l. bildl. anv.: ett stycke, en del osv. i sänder; successivt. PT 1912, nr 41 A, s. 2. —
-VÄG. etapplinje; numera i sht om av etappväsendet använd landsvägslinje. TjReglArm. 1867, 4: 151. —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. sammanfattning(en) av allt som hör till ordnandet av förbindelserna mellan fälthären o. hemorten. NF (1881).
Spoiler title
Spoiler content