ETIOLERA et1iole4ra l. e1t- (i fackspr. vanl. et1s-), l. -å-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av fr. étioler, vissna, identiskt med (s')étieuler, bliva till halm, av éteule, halm, av lat. stipula, strå (se STIPEL)]
bot. (undandraga en växt l. växtdel ljus o. därigm) göra (den) gul l. färglös o. över huvud giva den en abnorm utveckling; ofta i p. pf. i adjektivisk anv., om växt(del): gul l. färglös o. abnormt utvecklad (på grund av bristande ljus). Etiolerade plantor, skott. F. W. Areschoug i UVTF 13: 43 (1875). 2NF 25: 1141 (1917).
