SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ETTA et3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[avledn. av ett, n. av EN, räkn.; jfr ENA, sbst.1, EN, räkn. I a]
1) siffran 1 (I); äv. om av plåt l. dyl. utförd sifferfigur. En romersk etta. Dina ettor se ut som sjuor. Skolgossarna hade en etta i mössan. A. G. Silverstolpe Skald. 1: 216 (1801, 1814). Då 1 (vid subtraktion) lånas från en siffra i andra columnen från höger, uttrycker denna etta ej 1, utan 10 enheter. Holmlin Arithm. 7 (1819). Frånvaron af den akademiska ettan på titelbladet (ger hopp att en fortsättning på boken värkligen kommer). HT 1913, s. 157.
2) ngt som (inom sitt område) har valör av ett l. en enhet. Nordforss (1805). En Etta uppå Tärningen. Düben Talism. 6: 44 (1818). (De 28 dominospelbrickorna utgöra) fullständiga kombinationer af 8 blankor (nollor), 8 ess (ettor), 8 tvåor (osv.). Wilson Spelb. 127 (1888). — jfr PAPPERS-ETTA, RIKSBANKS- -ETTA. — särsk. (föga br.): siffra som har bl. enkel (icke tio-, hundrafaldig osv.) valör, ental(ssiffra), enhet. Lindfors (1815). Talet 735, 89 .. är sammansatt af 7 hundraden, 3 tior, 5 ettor (osv.). RedogALärMöt. 1896, s. 199.
3) ngt som har (ordnings- l. kvalitets-)numret ett o. d. Bor det några i ettan? (hus l. hotellrum). Han sköt en etta och för resten bommar (på ringad måltavla). Är ettan försenad? (betyder bland allmänheten vanl. ’ettåget', bland järnvägstjänstemän ’tåg nr 1'. I Finl. heter det förra enl. Bergroth FinlSv. 211 ofta ettans tåg). — särsk.
a) (vard.) om lägsta klassen i en skola; i pl. äv. om eleverna i denna. Kalle skall söka in i ettan till hösten. Ettorna och tvåorna ha lov i dag.
b) idrott. om förste pristagare vid en tävling. Som god etta inkom A. Längdhopp: Etta S. D. SDS 1921, nr 157, s. 3.
c) om vara av kvalité nr 1 l. av prima kvalité. En pris Ljunglöfs etta. Engström Häckl. 283 (1913).
Spoiler title