SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ETUI et1ɯi4 l. e1t-, n. (m. Sundén (1885), Hahnsson (1888)); best. -et, äv. -t; pl. -er (SP 1780, s. 954 osv.), stundom -n (RiksdRevBerStatsv. 1896, s. 515, Levertin) (med fr. pl.: etuis Posten 1769, s. 430, Karström Tulltaxa 26 (1850)).
Ordformer
(etui Printz Uhr 97 (1769) osv. étui Bellman SkrNS 1: 233 (1758), Freja 1880, s. 11. etuie MeddSlöjdf. 1898, 2: 77 (i ssgn -makare). etouj ÅgerupArk. etyi Lindfors (1815), Meurman (1846))
Etymologi
[jfr t. o. eng. etui, av fr. étui, av ffr. estuis, av ovisst ursprung]
(vanligen prydligt arbetat) fodral för förvaring av smärre föremål; numera oftast om mindre låda av papp l. trä som inuti är mjukt stoppad o. utantill överdragen med läder l. dyl. Et litet Etouj med Knif, gaffell och skjed samt annat smått tillbehör. ÅgerupArk. Bouppteckn. 1750. Etui af Perlemo och Guld. DA 1825, nr 53, s. 3. Han mönstrar ordnarna i sina etuin. Levertin 10: 221 (1904). — jfr CIGARR-, FICK-, KAM-, RES-, SAX-, SKRIV-, SY-ETUI m. fl.
Ssgr: ETUI-ARBETE~020, äv. ~200. konkret. Bokpermar och etuiarbeten. UB 1: 673 (1873).
-FABRIK.
Spoiler title