EUGENIK äv1geni4k l. ä͡u1-, äv. -je-, r.; best. -en.
Etymologi
[efter eng. eugenics, sbst. pl., till eugenic, adj., bildat av rashygienens grundläggare F. Galton av gr. εὐ- (se EU-) o. vbalroten γεν-, föda (jfr GENUS, KÖN); jfr gr. εὐγενής, välboren]
vetenskapen om de faktorer av biologisk l. social natur som kunna förbättra l. försämra kommande släktens kroppsliga l. andliga kvalitet; äv. om praktiska strävanden att förbättra (l. förebygga tillbakagång i) folkrasens kvalitet; rashygien, rasförädling. Wensioe Saleeby 19 (1910). Lundborg Rasbiol. 71 (1914).
