SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EUFEMISM äv1femis4m l. ä͡u1-, r. (m. Dalin (1850), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av gr. εὐφημισμός, av gr. εὐφημίζειν, lyckönska, begagna ett vackert ord för en dålig sak, av εὐ- (se EU-) o. φήμη, tal, rykte (jfr FAMÖS, BÖN)]
i sht språkv. uttryckssätt som använder förskönande l. beslöjande l. förmildrande omskrivningar för ting l. begrepp vilkas egentliga benämning skulle värka stötande l. mindre behagligt; i dylikt syfte användt uttryck. Andersson (1845). Cederschiöld Kvinnospr. 62 (1896, 1900). Plötsligt när jag står på akterdäck och filosoferar — för att använda en evfemism — påminner jag mig en af mina lärare i filosofi. Engström Häckl. 45 (1913).
Spoiler title