EURYTMI äv1rytmi4 l. ä͡u1-, r. (f. Dalin(1871), WoJ(1891)); best. en, äv. -n.
Etymologi
[efter lat. eurhytmia, gr. εὐρυϑμία, till εὔρυϑμος, välproportionerad, av εὐ- (se EU-) o. ῥυϑμός (se RYTM)]
estet. harmoniskt förhållande mellan delarna i ett helt, t. ex. i en byggnad; rytmisk harmoni; numera äv. om kroppsrörelser l. dans som söka giva ett (fulländat) harmoniskt intryck. LittT 1796, s. 358. (Den arkitektoniska skönheten)sammanfattar sig i rythmen som eurythmi. Ljunggren Est. 2: 272(1860).
