publicerad: 1922
EVOE e1vωe4 l. -o- l. -å-, l. 400, interj.
Ordformer
(evohe Adlerbeth)
Etymologi
[av lat. evoe, euhoe, av gr. εὐοῖ, under Backusfesterna användt jubelrop]
(i fråga om gr. förh. samt äv. annars ngn gg av personer med klassisk bildning) uttr. för glädje l. fröjd l. tillfredsställelse o. d. Adlerbeth Æn. 180 (1804). Evoé! hvad dock gudinnor, / För att tjusa gossarna, / Evoé! mot andra qvinnor, / Ha' fasoner som ä' bra! Hedberg Hel. 20 (1865).
Spoiler title
Spoiler content