SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EVOLVENT e1volvän4t l. ev1-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. evolvente, eng. evolvent, av nylat. evolvens (gen. -entis), p. pf. till evolvere (se EVOLVERA)]
mat. kroklinje som utgör den geometriska orten för en punkt på en rät linje vilken utan glidning rullar utefter en given kroklinje; involuta. TT 1879, s. 65. 2NF (1907).
Ssg: EVOLVENT-KUGGE. tekn. kugge vars två sidor äro formade efter evolventer till cirkellinjer. Starck Hållf. 75 (1903). 2NF (1907).
Spoiler title
Spoiler content