SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EVÄRDLIG evæ4rdlig, i Sveal. äv. 032, l. (numera mindre br.) EVÄRDELIG evæ4rdelig, i Sveal. äv. 0302 (evä´rdellg Weste, evä`rdeligg Dalin), adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. = (†, A. Oxenstierna Bref 4: 306 (1646), Nordenflycht QT 1745, s. 87 (1733)), -A (†, 2Mos. 19: 9 (Bib. 1541), Möller (1745)), -EN (Chesnecopherus Skäl Mmm 1 b (1607) osv.), -T (Nordforss (1805) osv.).
Ordformer
(evärd- (everd-, ävärd-, äverd-) GR 3: 69 (1526) osv. evärld- (everld-) Wallenberg 340 (1774), WoH (1904). evard- GR 2: 48 (1525), Rääf Ydre 1: 314 (i handl. fr. 1558). -delig GR 2: 48 (1525) osv. -dlig Wallenberg 312 (1774) osv. -derlig Girs Edelh. Dedik. 2 (1627), Blanche Band. 282 (1848). euärlig (ev-, -er-) BtFinlH 4: 143 (1563), Rääf Ydre 1: 342 (i handl. fr. 1590). evärdig Schroderus Os. 2: 596 (1635), Wigström Folkd. 2: 386 (1881). -ligen (sg. f.) Svart G1 88 (1561), BtFinlH 4: 334 (1567). -ligan (sg. f.) GR 3: 83 (1526). -liget (sg. n.) Lind (1749))
Etymologi
[fsv. ävärþeliker, möjl. av ä, alltid (se E, adv.), o. värþa, bliva (se VARDA); jfr fd. ewerdheligh, y. fnor. æverðligr; se Noreen SvEtym. 15 f. (1897). Enligt en annan uppfattning sammanhänger senare ssgsleden med fsv. väruld, värld; jfr fsv. äväruldsliker, evärdlig. Se Söderwall Ordb. 2: 1159 (1915) o. där citerad litteratur]
1) (i sht i högre stil) som alltid förbliver l. består, som aldrig upphör l. tager slut, som icke är underkastad förgängelse; ngn gg: odödlig; ss. adv.: evigt, för evigt, för all framtid, intill senaste eftervärld, i evighet; jfr EVIG 1. Folcket skal .. troo tigh ewerdeligha. 2Mos. 19: 9 (Bib. 1541). (Plantan) bringer Frukt, och sprijder Frö, till sit slächtes ewärdeliga behåld och främielse. Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). Långt ifrån att .. lida afbräck, tilltog .. (traktör Pungs näsa) fastmera i storhet och magt, sin egare till everlderligt minne. Blanche Band. 282 (1848). (Alexandrinernas) evärdliga formfulländning rymmer mera poesi än de en smula teateraktiga tablåerna i dityramben. Böök Tegnér 1: 369 (1917; om Svea); jfr b. — särsk.
a) i uttr. för evärdligt, för evärdliga tider l. evärdlig tid, till evärdliga tider l. evärdlig tid, i evärdliga tider, för all framtid, intill senaste eftervärld; jfr EVIG 1 b. (Beslöts) att både Slächtterne samma Drake nampnet skole föhra .. och det till Ewärdeliga tijder. RARP 2: 92 (1634). För evärdeliga tider. Dalin Hist. 1: 65 (1747). En gård (kunde) för evärdeligt .. gå ur släkten emedan en av dess medlemmar gjort en mängd skulder. Lindqvist Herr. 11 (1917). (†) Vthi tilkommande och äwärderlighe tijdher. Girs Edelh. Dedik. 2 (1627).
b) (numera mindre br.) som aldrig kommer att glömmas, vars minne lever i evighet; jfr EVIG 1 d. Måleriets nytta är ibland flera, .. At det evärdeligt gör, hvad annars tid och tilfälligheter lätt utplåna skulle. Tessin Bref 1: 84 (1751). Ett evärdeligt qväde / af den höge Wallin, af Davidsharpan i Norden. Tegnér (WB) 3: 109 (1820). Ensam föddes Wäinämöinen, / Den evärdelige sångarn. Castrén Kalev. 1: 3 (1841).
c) (i sht i fackspr.) i fråga om besittning l. överlåtelse av ngt: som är avsedd l. bestämd att äga bestånd i all framtid; i sht i uttr. (till) evärldlig ägo o. d. Tiil ewardeligha ægha. GR 2: 48 (1525). Han och hans successorer skole besittia dett som sitt egett everdeligen. A. Oxenstierna 1: 502 (1611). Til ewerdeligh äghendoom. RARP 2: 56 (1634). Desse ha .. beskådat husen och grundat på, huru de måtte bli deras evärdelige ägare. Dalin Arg. 1: 159 (1733, 1754). Åtskilliga orter (skulle) evärdligen afträdas till Sverige. Hallenberg Hist. 3: 33 (1793). Ett evärldeligt torp som vinterföder 2 kor. VesternorrlAlleh. 1912, nr 144, s. 4.
d) (numera föga br.) som räcker för livstiden; jfr EVIG 1 f. Han ware hans trääl ewerdeligha. 2Mos. 21: 6 (Bib. 1541). Det i domen fastställda straffet var evärdelig landsflykt. Emanuelsson Plut. 2: 210 (1842).
e) (numera föga br.) om tid: som förefaller att aldrig taga slut; jfr EVIG 1 h. Nätterna, de långa, sömnlösa, evärdeliga nätterna äro mig de svåraste. Tegnér (1836) hos Wrangel MvSchwerin 267.
2) (†) = EVIG 2. Mannen måste effter 9 gångors gatulop gå en ewärdelig fånge på Mastran. VDAkt. 1694, nr 390. Till sinne och later en evärdelig tjuguåring. Törneros Bref 1: 349 (1831).
3) (numera mindre br.) = EVIG 3 slutet. Konungens everdeliga frånvaro. Dalin Hist. III. 2: 281 (1762). Den evärdeliga rösten, som beständigt varnade, bestraffade eller gillade allt hvad han gjorde. Topelius Läsn. 6: 97 (1884).
Ssg (till 1 b): EVÄRDLIG-GÖRA. föreviga. Götha kanal .. skall evärdliggöra samtiden och gagna efterverlden. C. F. Dahlgren 5: 70 (1833).
Avledn.: EVÄRDLIGA, v. (enst.) till 1 b: föreviga. Det sångarförbund, som i Weimar återväckte Athen, gaf föreskrifter (för poesien), och evärdligade dem i sina verk. Wingård 2: 464 (1837).
EVÄRDLIGHET, r. l. f. till 1: egenskap l. förhållande att vara evärdlig, evighet. (I himlen är) Ewerdelighet utan Förkränckelse, Öfwerflödighet utan Mangel. Fernander Theatr. 523 (1695). Kärlekens evärdlighet. Atterbom 2: 160 (1827). C. J. Bergman i VittAH XXXI. 7: 5 (1893).
Spoiler title
Spoiler content