publicerad: 1922
Etymologi
[jfr t. exzeption, eng. o. fr. exception; av lat. exceptio (-ōnis) vbalsbst. till excipere (se EXCIPERA)]
1) (numera knappast br.) undantag (från stadga l. regel o. d.); förbehåll; inskränkande klausul. RA 1: 386 (1544). Een sådana (konunga-) Eedh borde medh rätte vthan någhon exception eller och wrångwijs vthtydning obrotzligen hållas. Chesnecopherus Skäl Z 1 a (1607). Gramaticaliska .. reglor och exceptioner. Swedberg Ungd. 402 (1709). 2RARP 5: 45 (1727). M. Rosenblad (1814) i KyrkohÅ 1908, s. 45. — (†) närmande sig bet.: fritagande, befrielse (från ngt). LReg. 410 (1662). I utöfningen (av skolans ”lärofrihet”) blir aldrig fråga om annat än en exception från classiska språken. Tegnér (WB) 6: 424 (1827).
2) (†; jfr dock nedan) invändning; protest, protestskrivelse. Wij .. twiffle inthet, att .. wår wederpart .. wåre rettferdige skiäll, och sanferdige exceptioner .. icke höre wille. GR 17: 341 (1545). Tilfrågades honom om han giör någon Exception emoth dhem att dhe i dhenna saak eij wittna få. VRP 1688, s. 362. Man .. finner (alltid) någon exception emot theras beröm, som våre Fäder och förfäder hafva vördat. Rydelius Förn. 214 (1722, 1737). — särsk. jur. skrivelse vari svaranden bemöter kärandens påstående(n); motsatt LIBELL; numera bl. i Svea hovrätt. HH XIII. 1: 39 (1562). Oss .. bleff förvägrat, att bekomma Vidimerade Copier uthaff Vederpartenss Exception och förklaring öffwer våra käromåål. VDAkt. 1678, nr 325. 1NJA 1874, s. 407.
Spoiler title
Spoiler content