SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EXKOLERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. exkolieren; av lat. excolere, av ex (se EX-) o. colere (jfr KOLONI, KULTUR), odla]
(†) uppodla, odla, kultivera (jord l. mark osv., en vetenskap m. m.); utveckla, utbilda; bringa i godt stånd l. skick o. d. Till Antiquiteternes excolerande. Bureus Suml. (c. 1600; i titeln). Att Accijsen och Tullen må .. blifua .. bracht på gångh och excolerat. LReg. 222 (1645). I wårt Landh äre Bruuken mäst excolerade af .. främmande. RARP V. 1: 204 (1654). När en godh natur blijr medh studier excolered. Grubb 487 (1665). Nyss optagne och excolerade Hemman och Lägenheter. LReg. 91 (1689). Sahlstedt (1769).
Spoiler title
Spoiler content