EXKYSERA äk1skyse4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (exkysera Gynther ConvHlex.(1846)); förr äv. EXKUSERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, EXKUSATION (Hagström Herdam. 1: 417(cit. fr. c. 1630)); jfr EXKYS.
Ordformer
(i ä. tid regelbundet skrivet -cu-, som dock säkerligen ofta, om icke oftast, representerar uttalet -ky-)
Etymologi
[jfr t. exküsieren, eng. excuse, fr. excuser; av lat. excusare, urskulda, av ex (se EX-) o. causa (jfr KAUSAL), orsak, (rätts)sak. Jfr URSAKA]
(numera föga br.) ursäkta l. urskulda (ngn l. ngt); ofta refl.; äv.: framföra (ngns) ursäkt(er). Chesnecopherus Skäl C 1 b(1607). David Styfwert excuseradhe sin Fader, som lågh siuk (o. därför ej kunde infinna sig på riddarhuset). RARP V. 1: 4(1652). Then som laga förfall hafver, skal sig hoos Hr Landtmarskalken eller Secreteraren excusera. Därs. 9: 128(1664). Hvad han af ofullkomlighet kunnat fela, bad han Ridderskapet och Adeln förlåta och excusera. AdP 1789, s. 990.Dalin(1850). — särsk.
a) refl.: (artigt, med anförande av ursäkter) undanbedja sig l. avböja (ett uppdrag o. d.); äv. med prep. för. (Biskop Laur. Paulinus, som anmodats att utarbeta en sv. kyrkohistoria, har) segh för (dvs. på grund av) sin ålderdom excuseret. OxBr. 10: 373(1638). M. Thauvonius excuserade sig för Rectoratet. ConsAcAboP 3: 30(1665). Rudbeck Bref 261 (1685).
b) (†) anföra (ngt) till ursäkt (för sitt uteblivande l. sin uraktlåtenhet att göra ngt o. d.). Erik Hindersson Rytter .. excuserar sin opasslighet (som gör att han ej kan infinna sig på riddarhuset). RARP V. 1: 4(1652). Ekeblad Bref 2: 123(1659).
