SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EXSUDERA äk1sɯde4ra l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; EXSUDATION (se avledn.).
Etymologi
[ytterst av lat. exsudare, av ex, ut (se EX-), o. sudare, svettas, av samma stam som SVETT]
(mindre br.) i sht med. tr. o. intr.: utsvetta, utsvettas, låta (vätska) utsippra; avsöndra exsudat. Collin Ordl. (1847). TT 1894, K. s. 56.
Avledn.: EXSUDAT, n. med. vätska bestående av de beståndsdelar i blodet som vid en inflammation utsippra gm kärlväggarna. Collin Ordl. (1847). Petersson FysUnders. 335 (1908).
EXSUDATION, r. med. Huss Typhus 19 (1855).
EXSUDATIV, adj. med. som hör till l. är karakteriserad av exsudation. Collin Ordl. (1847). ”Den exsudativa diatesens” stadium. 2NF 25: 1214 (1917).
Spoiler title
Spoiler content