SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
FADDERSKA, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[liksom d. fadderske av (m)nt. vaddersche, fem. till vadder(e) (se FADDER)]
(†)
1) motsv. FADDER 1 a: kvinnlig fadder; jfr FADDRA. Petreius Beskr. 6: 12 (1615). Een Fadderska eller närskylt Qwinnesperson. Schroderus Osiander 2: 437 (1635). Humbla Landcr. 376 (1740). — särsk. motsv. FADDER 1 a β: gudmor. När Gudfaar och Fadderskan .. fara til Suurbrunns. Hiärne Vatt. 90 (1683). Schultze Ordb. 1219 (c. 1755).
2) [jfr motsv. anv. i d.] motsv. FADDER 2: kvinnlig släkting; väninna. Tå Hustrorna .. holla medh sine Fadderskor en Catholisk Afftondryck. Schroderus Hoflefv. 144 (1629). Befallandes här med min kiära fadderska och granquinna gudh Alzmechtig. Växiö domk. akt. 1671, nr 175.
Spoiler title
Spoiler content