publicerad: 1919
FADDER fad4er, m.||ig.; best. -n; pl. faddrar32, i södra Sv. äv. 40 ((†) faddrer O. Petri Sakr. D 1 b (1528). faddror L. Petri Kyrkost. 69 a (1566), L. Paulinus Gothus Thes. cat. 313, 314 (1631). fadderna (best.) Sv. ords. A 4 a (1604)). Anm. I uttr. stå fadder är ordet numera alltid, i bjuda till fadder ofta oböjt, äv. då flera personer avses; förr kunde det i dylikt fall äv. heta stå faddrar, t. ex. Crusenstolpe Mor. 2: 22 (1840).
Ordformer
Etymologi
[fsv. fadder, liksom d. fadder av mnt. vadder(e), y. form av gevadder (jfr beträffande bortfallet av första stavelsen SÄLLE), som motsvarar fht. gevatero (t. gevatter) o. feng. gefædera, vilka bildats av ge-, sam- (se GE-), o. en avl. med svag deklination av fht. fater (vater), resp. feng. fæder, fader (se d. o.). Ordet är en översättning av mlat. compater, av com-, tillsammans med, jämte, o. pater (se FADER). Denna benämning, som närmast syftar på det med föräldrarna delade föräldraskapet, inbegrep äv. tanken på den andliga släktskap som förr ansågs medfölja fadderskapet (jfr GUDFAR, GUDMOR, GUDSÖV(AR)). I vissa anv. är bet. måhända påverkad av fr. parrain, eg.: gudfar (av lat. patrinus, adj. till pater). Formen faddre torde närmast vara lån från ä. d. fadre (Voc. rer. expositio 16 (1576))]
1) i fråga om dop l. annan därmed jämförlig l. jämförd akt o. i anv. som utgå därifrån.
a) [jfr motsv. anv. i d., mnt. o. t.] till vittne vid ett barns (l. en fullvuxens) dop inbjuden person som ikläder sig en viss förpliktelse (i sv. kyrkan sedan 1893 ej gående utöver församlingens allmänna förpliktelse) att, i sht i händelse av föräldrarnas frånfälle under barnets omyndighetsålder, sörja för o. vaka över dess kristliga uppfostran (i ä. tid särsk. dess kristendomsundervisning); dopvittne; särsk. [jfr motsv. uttr. i d., (m)nt. o. t.] i uttr. bjuda till fadder l. (numera mindre br.) till fadders samt [jfr motsv. uttr. i d., (m)nt., holl. o. t. samt eng. stand sponsor] stå fadder, vara fadder l. faddrar; jfr FADDERSKA, FADDRA samt GUDSÖV(AR). Förr uppgåvo faddrarna inom vissa kyrkosamfund barnets namn samt avsvuro djävulen och avlade trosbekännelsen å barnets vägnar. Jag stod fadder mot min kusin (dvs. hade henne, resp. honom, om det är en kvinna som talar, till motfadder). (Katolikerna) haffua .. förbudhit ächteskapet emillan faddrer. O. Petri Sakr. D 1 b (1528). (Främmande religionsbekännare) må .. icke .. varda tilstadt at .. stå fadder. RA 3: 102 (1593). (Prästen) döper .. widh Funten .. i Faddrarnes närwaru. Schroderus Comenius 633 (1639). Inga Panqueter skole hållas wed Barnedop ..; Men ther .. någre woro långwägade budne til Fadder, måge the medh een ordinari Måltijdh .. tracterade warda. Stiernman Com. 2: 394 (1644). Jag .. anmodades att till fadders bjuda. Kurck Lefnadsm. 83 (1705). Faddrar omtalas redan i Tertulliani tid. Sv. lit.-tidn. 1813, sp. 565. Faddrarne voro (i Härjedalen under förra hälften av 1800-talet) fem par, hvaraf minst två par ogifta. Lindström Gm Härjed. 82 (1894). jfr DOP-, FRUNTIMMERS-, FUNT-, GAMMAL-, HUVUD-, JUNGFRU-, KVINNFOLKS-, KVINNO-, MANFOLKS-, MANS-, MED-, MOT-, UNG-, UNGKARLS-FADDER m. fl. — särsk.
α) i numera obr. förb. The som hafwa ståt til faddra medh hwar andra (få i Ryssland icke gifta sig med varandra). Petreius Beskr. 5: 31 (1615) [jfr t. zu gevattern stehen].
β) [jfr motsv. anv. i d., nt. o. t.] i förb. som uttrycka relationen till barnet: gudfar, resp. gudmor; ofta med prep. åt, äv. till, stundom för (förr äv. på); särsk. i förb. stå fadder åt (osv.) ngn (jfr under b). Fru Malin på Tårpe och Benght Gabrielsån, såm iagh hade budett till fadder till min lille dåtter. Carl IX Calend. 61 (1589). Vij ville förskicke någon i vår stadh (dvs. i vårt ställe), som skulle stå fadder för hans unge szån. Oxenst. brefv. 1: 21 (1613; i skrivelse från G. II A.). Jag har stådt fadder åt honom. Mont-Louis Fr. spr. 282 (1739). Riksens Ständer hafva .. varit Min Nådige Herres Faddrar. Tessin Bref 1: 113 (1751). Rääf Ydre 1: 102 (1856: stå fadder på). (Voltaire) rönte alltifrån barndomen inflytande af sin fadder, abbé de Châteauneuf. NF 17: 1350 (1893). jfr: Keijsaren haffver varitt fadder till Daulphins christendomb (dvs. kristning). RP 7: 556 (1639). — jfr BARN-FADDER.
γ) i bild. Jag ber Er vara .. (komediens) fadder och gifva henne namn. Gustaf III (1788) i 2 Saml. 8: 74; jfr β. Sedan nu namn är gifvet (åt tidningen) .., återstår det blott att red(aktionen) bjuder till fadders. Thomander Tank. o. löj. 182 (1832). Vid din vagga sjelf hon (dvs. Naturen) fadder stått. Böttiger 3: 207 (1838, 1858).
b) bildl. o. oeg.
α) [jfr motsv. anv. i t. samt av fr. parrain] i fråga om förh. inom katolska länder: person som i egenskap av vittne o. namngivare är närvarande vid en kyrkklockas ”dop”, dvs. invigning o. välsignelse. L. Petri Kyrkost. 69 a (1566). Dalin (1850).
β) [jfr motsv. anv. av fr. parrain] i riddarorden, ordenssällskap o. d.: person som (till dubbning) framleder l. introducerar en ny medlem i orden osv. Åtskillige utländske (adelsmän slogos 1285 till riddare av kerubinerorden), warye med hwar sine twenne Faddrar sig till Ledare. HSH 3: 158 (c. 1675?). Scholander 2: 279 (1880). Vill redaktörn, blir jag fadder .., det är en smal sak att komma in (i frimurarorden). Engström En bok 41 (1905).
γ) [sannol. utvecklat ur β] (vard.) person som förmedlar brorskål mellan två (l. flera) personer, i sht då ingen av dessa känner sig (gm ålder l. ställning) skickad att själv taga initiativet; särsk. i uttr. stå fadder (åt, äv. till, stundom för ngn). Kan inte ni två göra er litet närmare bekanta? Jag står gärna fadder. Zedritz 1: 122 (c. 1835).
δ) [stundom med anslutning mindre till själva dopet än till födelseakten; jfr motsv. anv. i t. samt eng. to stand sponsor for, svara för] i fråga om tillkomsten av ett företag o. d. l. utsläppandet l. offentliggörandet av en litterär produkt, en idé o. d.; nästan bl. i uttr. stå fadder (åt, äv. till, stundom för), ss. deltagande part l. medansvarig l. befordrare vara med om tillkomsten osv. (av ngt); vara l. göra sig solidarisk (med ngt); gå i god l. stå (för ngt); stundom förbleknat: bevittna tillkomsten osv. (av ngt). Jag (har) intet .. stådt Fadder åt all then Theriac i Swerige sällies. Block Anm. ö. pest. 119 (1711). Tegnér 5: 199 (1820). Den som dröjer ett par tre timmar kan .. få stå fadder till ett ansenligt antal exemplar. Beckman Amer. stud. 2: 14 (1883; i fråga om tidningar som lämna tryckpressen). Det liberala parti, som stod fadder, då lögnen om nutida svenska stormaktsdrömmar först släpptes ut i verlden. VL 1897, nr 241, s. 2. Jag (har) aldrig velat stå fadder för dina idéer. Högberg Frib. 304 (1910). — närmande sig bet.: befordra, väcka till liv, föra med sig (ss. följd). (Viljekraften) är i sig sjelf nog, hon står fadder åt lyckan. Tegnér 3: 304 (1827). jfr: Slutna ögat sist får fatt / Några blommor, drömmens faddrar. Josephson Gula rosor 12 (1896).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., mnt. o. t., ävensom av fr. compère, mlat. compater; stundom sammanhänger denna anv. med motsv. bruk i t. av det etymologiskt besläktade (m)nt. vedder, t. vetter, kusin, släkting] (†) i utvidgad anv.: frände, kusin, (såt) vän l. dyl.; särsk. vid hälsning l. tilltal. För eder weluillighet .. betacker iag edher (: käre fadder:). J. Teit (1558) i BtFH 3: 413. Tå war werlden tin fadder och godhe wen. Balck Ridd. C 3 a (1599). Elskelige käre Swåger, Frende och Fadder. Hist. saml. 3: 292 (1631; i samtida sv. version av ett brev från G. II A. till Johan Kasimir, motsv. det t. brevets vetter). Arvidi 183 (1651). — jfr FUNT-FADDER.
Ssgr [de flesta med motsvarigheter i dan. o. t.] (i allm. till 1 a): A: (1 a β) FADDER-BARN. (föga br.) gudbarn. Hagström Herdam. 2: 114 (1898). —
-BJUDNING. (in)bjudning att stå fadder; äv. konkret(are): fadderkalas, barndop; jfr FADDERSKAP 1 c. —
-BREV. (fadders- A. J. Gothus) (numera nästan bl. i fråga om. furstliga förh.) brev varigm en person inbjudes till fadder. A. J. Gothus Thes. ep. 3: 109 (1619). Weise Narrar 1: 129 (1769). PT 1909, nr 122 A, s. 2. —
(1 a β) -BÄGARE. faddergåva som utgöres av en bägare. —
(1 a β) -GÅVA. (fadders- Högberg Baggböl. 1: 97 (1911)) [jfr fsv. guþsifgif] gåva som en person i egenskap av fadder ger sitt gudbarn, vanl. bestående l. penningar (l. jordegendom) l. annat värdeföremål, i sht sådant med praktisk anv. (ss. en sked l. gaffel, en bägare osv.) l. ett smycke. Lagförsl. 149 (c. 1609). Missbruket med Faddergåfvor afskaffas. KOF II. 1: 16 (1650). 1 silfsked och en vit päning (dvs. silverpenning) har Stina Lisa fåt af sin Farmor i faddergåfva. U. Oxelgren (1765?) i Fataburen 1911, s. 82. (Ständerna överlämnade vid G. III:s dop) en faddergåfva af 200,000 daler s(ilver-)m(ynt). Malmström Hist. 3: 300 (1870). Heidenstam Alienus 3: 100 (1892). i bild. o. bildl. Kärleken är himmelens faddergåfva till jorden. Tegnér 3: 180 (1819). (Vid B. v. Beskows) vagga .. hade säkerligen behagen (dvs. behagens gudinnor, kariterna) hemburit sina faddergåfvor. Wirsén i 3 SAH 11: 127 (1896). —
-GÅVOBEVILLNING. (-gåfve-) hist. om ständernas faddergåva på 200,000 rdr åt Gustav IV Adolf år 1778; i sht i sg. best. Ad. prot. 1789, s. 801, 894. —
-GÅVOBEVILLNINGS-UTSKOTT(ET)~02(0), äv. ~20. (-gåfve-) hist. = -GÅVO-UTSKOTT. Ad. prot. 1789, s. 349. —
-GÅVO-MEDEL, pl. hist. särsk. om Gustav IV Adolfs gm faddergåvobevillningen erhållna enskilda medel. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 196 (1809). S. Clason i Sv:s hist. IX. 1: 55 (1908). —
-GÅVO-UTSKOTT(ET)~02(0), äv. ~20. hist. utskott vid riksdagen 1778—1779 som hade att förbereda faddergåvan till Gustav IV Adolf. L. Stavenow i Sv:s hist. 8: 39 (1904). —
-KYSS. (fadders- Hildebrand Medelt. 3: 818 (1903), Ramsay Fr. barnaår 2: 66 (1904)) (förr) kyss som efter döpelseakten växlades mellan personer av motsatt kön som ”stodo emot” varandra ss. faddrar. Almqvist Amor. 239 (1839). Lilljebjörn I solnedg. 4: 59 (1914). —
(1 a β) -PENNING. (i sht förr) faddergåva i form av en penning l. (i pl.) penningar. Lind (1749). När faddrarna kommo hem från prästen, skulle de (i Västergötl.) ge fadderpengar. De gåfvo oftast en tolfskilling, men rika gubbar gåfvo en gul enriksdaler(ssedel). Sundén Allmogelifvet i en vg.-s:n 90 (1903). —
(1 a β) -SKÄNK. (mindre br.) faddergåva. Livin Kyrk. 69 (1781). Tigerschiöld Dikt. 1: 70 (1888; bildl.). —
-SNACK. [jfr nt. vaddernsnack, ä. t. gevatter(n)schnack samt eng. gossip, prat, sladder, fr. commérage, käringskvaller] (†) eg.: prat mellan faddrar (vid barndop); inbördes prat l. snack, samtal om ditt o. datt; särsk. [jfr ä. t. gevatternschnack halten] i förb. hålla faddersnack. L. Paulinus Gothus Pest. 43 b (1623). Stå och hålla fadder-snack. Serenius (1734; under stand, v.). —
-TECKEN. (fadders- G. J. Ehrensvärd) hist. om ett slags ordenstecken som utdelades åt dem som å ständernas vägnar voro faddrar vid Gustaf IV Adolfs dop 1778. Fadderstekn med stora juveler. G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 279 (1780). (Riksdagsfullmäktigen P. Hultman fick) till faddertecken .. en guldvase om 9 dukaters vigt. (Lindberg o.) Johansson Karlskoga 196 (1897; cit. ur ä. handl.). —
-ÖL. [jfr BARNSÖL] (†) gästabud (för faddrarna) vid ett barns döpelse, barndop; jfr FADDERSKAP 1 c. Rääf Ydre 4: 10 (1865).
B (föga br.): FADDERS-BREV, -GÅVA, -KYSS, se A. —
-TECKEN, se A.
Spoiler title
Spoiler content