SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
FAGOTTIST fag1otis4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. fagottist, it. fagottista, avl. till det under FAGOTT anförda ordet]
mus. person som kan l. har till yrke att blåsa l. vid ett visst tillfälle blåser fagott (se d. o. II 1). En skicklig fagottist. Estlander Konst. hist. 287 (1867). Lundin (o. Strindberg) G. Sthm 491 (1881).
Spoiler title
Spoiler content