publicerad: 1919
FAGOTTIST fag1otis4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
mus. person som kan l. har till yrke att blåsa l. vid ett visst tillfälle blåser fagott (se d. o. II 1). En skicklig fagottist. Estlander Konst. hist. 287 (1867). Lundin (o. Strindberg) G. Sthm 491 (1881).
Spoiler title
Spoiler content