FAHNEHJELMARE fa3ne~jäl2mare, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. =.
(förr) (vardaglig) benämning på ett slags efter initiativ av dåvarande krigskommissarien P. G. E. Fahnehjelm införda o. med hans namnunderskrift försedda anvisningar på fältkassan, vilka under ryska kriget 1788—1790 utfärdades av finska fältkommissariatet o. ss. betalningsmedel utsläpptes i allmänna rörelsen. Porthan Bref t. Calonius 52 (1794). De så kallade Fahnehjelmare, eller krigs-kommissariatets polletter .. lydde sålunda: ”Af General-Fältkassan utbetalas emot denna Sedel Sexton Schill. Specie. Borgå d. 1 Sept. 1790. P. G. Fahnehjelm.” Sv. konv.-lex. 1: 462 (1845). L. Stavenow i Sv:s hist. 8: 167 (1905).
Anm. I pl. förekommer äv. fahnehjelmar, motsv. en sg. identisk med familjenamnet: Det begynte .. förljudas, att en fabrik af falska Fahnehjelmar voro (dvs. vore) i full gång. Adlerbeth Ant. 2: 14 (c. 1815).
