SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
FALSARE, sbst.1, m.
Etymologi
[fsv. falsare, avl. av FALS, sbst.1; jfr isl. falsari]
(†) förfalskare (av skriftlig handling l. urkund o. d.). Sylvius Mornay 471 (1674). Een Falsare, som gärna wille falska och förwanska böcker. Därs. 623.
Spoiler title
Spoiler content