SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
FALUNIT fal1uni4t, äv. -ɯn-, äv. fa1l-, r. (l. m.); best. -en.
Ordformer
(förr skrivet fahl-)
Etymologi
[av stadsnamnet FALUN (jfr FALA, sbst.1); namnet givet av Hisinger]
miner. i Falu gruva förekommande mineral l. mineralaggregat, bestående av serpentin- l. glimmerliknande sönderdelningsprodukter av kordierit. Hisinger Min. geogr. 22 (1808). 2 NF (1907). — (†) i förb. hård falunit, kordierit. Hisinger i FKM 4: 342 (1815). Erdmann Min. 347 (1853).
Spoiler title
Spoiler content