publicerad: 1924
FASTEJORD, f.
Ordformer
(fast- 1691. faste- 1526—1624)
Etymologi
(†) fast egendom, jordegendom. OPetri Tb. 117 (1526). Att lösa och bördha faste-jordh till sin. AOxenstierna 1: 354 (1624). Och löste Konung Burislaus Fastjorden mäd penningar. Reenhielm OTryggv. 209 (1691).
Spoiler title
Spoiler content