publicerad: 1924
FEM fäm4, räkneord. Anm. Ordet kan böjas i gen., dock ej gärna annat än i förb. de fems (t. ex. ”under de fems överinseende”).
Ordformer
(fem (fäm) Mat. 14: 17 (NT 1526) osv.; feem HSH 31: 385 (1662). femb (fämb) Gustaf II Adolf 145 (1617), SP 1779, s. 47)
Etymologi
[fsv. fäm, motsv. d. fem, isl. fim(m), got. fimf, fsax., ffris. o. feng. fīf, holl. vijf, eng. five, fht. fimf, t. fünf, lat. quinque, gr. πέντε, πέμπε, sanskr. pañca (jfr PUNSCH), av indoeur. *penkue. De germ. språkens -f, uppkommet gm assimilation med begynnelsekonsonanten, har i de nord. spr. undanträngts av -m gm inflytande från FEMTE. Skrivningen femb (fämb) beror på invärkan av sådana former som damb (se DAMM, sbst.2), kamb (se KAMM) o. d.]
grundtal angivande ett antal som med en enhet överstiger fyra o. utgör hälften av tio; det tal som i talräckan har sin plats mellan fyra o. sex; utom i löpande text vanl. skrivet ”5”, i vissa fall ”V”. Fem kronor (5 kr.). Fem hundra (500), fem tusen (5000), äv. sammanskrivna. Räntan beräknas efter fem på hundra (dvs. 5 procent). Fem år gammal. Fem och sju är l. gör tolv. Talet fem. Nummer fem. Hjärter fem. Salen 5 (V), t. ex. å lasarettsavdelning. Band 5 (V), bok 5. Sidan fem (5). Första Mosebok tjugofem och fem (dvs. tjugofemte kapitlet femte versen). Inte kunna räkna till fem, dvs. vara mycket enfaldig l. klent begåvad. Tiyo jomfrwr .. fäm aff them woro fåwitzska, och fäm wisa. Mat. 25: 2 (NT 1526). Gregorius Nazianzenus (säger), att j bland alle fem sinner är hörszlen then allre subtiligste. Ludvigsson Norman 5 (c. 1550). Rå och rör byar emellan skola läggas med fem stenar. JB 12: 1 (Lag 1734). Fem sinnen; fem dörrar för synden. Granlund Ordspr. (c. 1880). Nära femhundra år. CRNyblom hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 109 (1901). — särsk.
a) (numera bl. arkaiserande; jfr dock slutet) gm och förbundet med ett följ. tiotal (grund- l. ordningstal) från o. med tjugo för att bilda ett sammansatt grund- l. ordningstal: tjugofem resp. tjugofemte osv. Stadium (är) en längd som haffuer hundrade och fem och tiwgu treen. VarR 46 (1538). På fem och fyrationde dagen. Carlstedt Her. 3: 285 (1833). — särsk. (vard., numera mindre br.) i uttr. fem och tjugo, elliptiskt för: tjugofem prygel l. par spö. Blanche Band. 199 (1848). Quennerstedt IndSold. 5 (1887).
b) (†) i eder o. bedyranden vid Guds l. ”vår Herres” (den korsfäste Kristus') fem ”under” (dvs. sår); äv. med utelämnat l. bortfallet sbst.; jfr FAMMEN, FEMTING 3, FEMTON. Gudz dyra fem vnder. OPetri Ed. A 3 b (1539). Gudz dyre fem. HT 1891, s. 275 (c. 1573). Hå vass femb. Samtal emellan Jocchum Lakej o. Pelle Husdräng 1 (1763). Vas femunder. Ihre 1: 447 (1769).
c) (†) i förb. var(je) fem med åtföljande l. underförstått sbst., i fråga om en uppdelning av ngt med fem enheter i var grupp; jfr VAR, pron., VARJE. OxBr. 6: 12 (1627). Aff hwarie Feem Hemman (utskrives) een Knecht. HSH 31: 385 (1662).
d) (vard.) i elliptiska uttr., vid tidsuppgift angiven i timme l. timme o. minuter, stundom äv. vid uppgift om ålder, ävensom vid angivande av pänningsumma i kronor o. ören o. d. Klockan fem, vanl. skrivet kl. 5. Jag steg upp fem (på morgonen). Tåget går fem och fem [efter skrivningar som 5.5 o. d.], dvs. fem minuter över kl. 5. Biljetten kostar fem och femti [efter 5: 50 o. d.], dvs. 5 kronor o. 50 öre. Hur gammal är din lilla flicka nu? Hon blir fem (dvs. fem år) i nästa månad. Klockan fem. Kyrkol. 2: 4 (1686). Jag har icke ätit sedan fem i morse. Almqvist Kap. 40 (1838). I stugans vrå slog uret fem. Heidenstam NDikt. 19 (1915).
e) i vissa uttr. som åsyfta l. hänföra sig till handens fem fingrar.
α) (vard.) elliptiskt i uttr. de fem (äv. mina fem osv.), om fingrarna ss. tjänande att gripa o. fasthålla l. förrätta arbete med; numera nästan bl. i fråga om deras användning i st. f. (kniv o.) gaffel. Tager til the fem, / Och medh them / Målkar gumman klem. Tuderus Vitt. 41 (1685). Du väl kan slicka dina fem! Bellman 4: 52 (1791). De hafva ej ännu insett fördelarna af att begagna knif, gaffel och sked, utan bruka de fem. EvKrusenstjerna i Kongo 1: 253 (1887).
β) [användningen finner sin förklaring i bruket att (reda upp ngt för sig gm att) räkna på fingrarna] (vard.) i uttr. ha, känna, kunna (ngt, äv. ngn), äv. veta (ngt) på sina fem fingrar, stundom elliptiskt på sina fem, känna (ngt, ngn) i grund o. botten l. till punkt o. pricka, vara grundligt hemma(stadd) i (ngt); ha ngn på sina fem fingrar äv.: oinskränkt förfoga över ngn, kunna förmå ngn till (ungefär) vad som helst, hava ett villigt värktyg i ngn. Jag vet det på mina fem fingrar. Mont-Louis FrSpr. 272 (1739). På mina fem farmakopé'n / och min latin jag känner. Sturzen-Becker 5: 116 (1844, 1862). Du låter lura dig utaf alla människor, och så fort de är litet möra i mun, så tror du genast, att du har dem på dina fem fingrar. Geijerstam Aldrig 28 (1891).
f) i uttr. som syfta på att de fem yttre sinnena fungera normalt l. abnormt. (Han var) icke vedh sijne rätte fem sinnen. VRP 1673, s. 23. Jag sjunger endast hvad jag fått pröfva / Med mina sinnen, de sunda fem. Snoilsky 1: 3 (1869); jfr nedan. — särsk. (vard.) elliptiskt i uttr. (icke) vara vid sina sunda (äv., med allitteration, fulla) fem, (icke) ha sina sunda fem i behåll o. d., (icke) vara normal l. ”som man skall vara”; i sht i nekad sats l. frågesats. Hvad gracer bödos ej åt dem (dvs. grekerna)! / Den hade aldrig sina fem, / Som deraf ej bevektes. Stenhammar 143 (1794). För att vara säker på att jag hade mina sunda fem i behåll. Cavallin Kipling Wi 70 (1897). Knöppel SvRidd. 156 (1912).
g) med (mer l. mindre) obestämd bet.
α) i uttr. som avse att beteckna ngt ss. (synnerligen) obetydligt l. ringa o. d. Vänta lite! Jag är färdig om fem minuter. Fem droppar (se DROPPE 1 a α). Iach will heller tala j församblinghen fäm oordh medh mit sinne, .. en ellers tiyotusend oordh medh tungomål. 1Kor. 14: 19 (NT 1526). Han gieer intet fäm Siller på ett faath .. (dvs.) Han är en smulegråter. Grubb 289 (1665).
β) (mindre br.) i uttr. som avse att beteckna ngt ss. synnerligen betydande l. (vida) överskridande det vanliga måttet o. d. Jag våndar han (som ej iakttoge yttre sedvänjor) fem gånger (dvs. ”aldrig så mycket”) voro en ährlig Karl, han fingo lika fullt heta en Böffel. Dalin Arg. 1: nr 38, s. 7 (1733). Hans batteri var hans härd, hans hem, / Han skötte dess eld, han tjente för fem. Runeberg 5: 88 (1860).
h) [efter t. fünf gerade sein lassen] (mindre br.) bildl. i uttr. låta fem vara jämnt o. d., ”låta udda vara jämnt”. Hon likväl hoos sin Man gieer mäd, att fäm är jämt. SColumbus Vitt. 134 (1671). Kunde tu .. låta fem vara jemnt, .. skulle tu vara mycket mer achtad och afhållen. Scherping Cober 1: 42 (1734). Nu fick fem vara jämnt. Öman Ungd. 51 (1889).
Ssgr: FEM-AKTARE. (i sht vard.) teaterstycke i fem akter. —
-AKTS-OPERA. —
-AKTS-PJÄS. —
-BANDS-TRÅD. tekn. finaste mässingstråd (som gått gm femte o. finaste hålet på dragskivan). Rinman 2: 1033 (1789). —
-BLADIG. En Fämmbladig äller av 5 särskillta blad bestående blomma. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 40. —
-BÖRDING. (numera bl. i vissa trakter) båt med fem bord (se BORD, sbst.1 I 3). Alopæus BorgåGymn. 400 (1816). Molin Ådal. 210 (c. 1895). —
-DELAD l. (numera föga br.) -DELT, p. adj. Bladen äro .. femdelta. Linné Gothl. 229 (1745). Fönstren .. äro .. femdelade. Brunius GotlK 1: 320 (1864). —
-DUBBEL. fem gånger så stor l. talrik. RA 1: 488 (1546). Den femdubbelt starkare fienden. Schybergson FinlH 2: 357 (1889). —
-FALD, adj. (i poesi o. högre stil, föga br., mest i n. sg. ss. adj. l. adv.) femfaldig. Adlerbeth Ov. 208 (1818). En femfaldt härlig glans i natten brann. Wirsén Sång. 142 (1884). —
-FINGER(S)-GRÄS. (†) = -FINGER(S)-ÖRT 1. Lemnius Pest. B 2 a (1572). Tillandz D 3 b (1683). Lind 1: 761 (1749). —
-FINGER(S)-ÖRT. [jfr d. femfingerurt, t. fünffingerkraut]
1) namn på Potentillaarter med femfingrade blad, särsk. P. reptans Lin. o. P. argentea Lin., från o. med Linné Fl. nr 417 (1745) vanl. om den senare; jfr -BLADS-GRÄS, -FINGER(S)-GRÄS, -FINGER-ROT. Månsson Ört. 238 (1628). Hwijt Femfingerörtt. Franckenius Spec. E 1 b (1638). Rudbeck HortBot. 86 (1685; om P. argentea o. P. verna Lin.). Därs. 88 (om P. reptans). Potentilla argentea .. Femfinger Ört. Retzius FlOec. 552 (1806). GUpmark i MeddSlöjdf. 1887, s. 109.
2) (†) i förb. röd femfingerört, Comarum palustre Lin., kråkklöver. Röd Femfingerörtt. Franckenius Spec. E 1 b (1638). jfr: Pentaphyllon aqvaticum .. Watten Femfingerszört, Kråkefötter. Bromelius Chl. 80 (1694). —
-FINGRAD, p. adj. Linné MusReg. 6 (1754). Potentilla reptans L., med .. femfingrade blad. NF 13: 119 (1889). —
-FOTIG. (numera knappast br.) metr. femfotad. Den femfotiga (jamben). VFPalmblad i Phosph. 1811, s. 516. —
-HANDA, adj. (†) av fem slag, fem olika. PErici Musæus 4: 50 b, 63 b (1582). Tolf kan på femhanda sätt så delas, at alle delar äro lika. Borg Luther 1: 235 (1753). —
-HUNDRA-ÅRS-FEST, -JUBILEUM, -MINNE. —
-HÖRNIG. som har fem hörn l. vinklar. —
-HÖRNING. figur (polygon) med fem hörn l. vinklar; pentagon; stundom: pentagram (jfr -UDD 2, -UDDA-KORS). Wärnskiöld Fortif. B 2 a (1673). At inskrifva en .. femhörning uti en gifven cirkel. Strömer Eucl. I. 2: 83 (1744). Femhörningen har av ålder betraktats med vidskeplig vördnad. Den gällde som en hälsans symbol för pytagoreer, gnostiker och nyplatoniker och tillskrevs under medeltiden förmåga att bortjaga mörkrets makter. FoU 24: 200 (1911). —
-KAMP. [efter gr. πένταϑλον] idrott. tävling i fem olika idrottsgrenar (längdhopp, löpning, diskus- o. spjutkastning samt brottning) i det gamla Grekland, efterbildad (med ngt växlande sammansättning) inom den nutida idrotten. Modern femkamp (omfattande pistolskjutning, simning 300 m., terränglöpning omkr. 4000 m., värjfäktning o. terrängridning omkr. 4000 m.). Carlstedt Her. 2: 346 (1833). Täflingar i .. modern femkamp. PT 1912, nr 147 A, s. 3. —
-KAMPS-TÄVLING. —
-KAMPARE, m. (vard.) idrott. deltagare i femkampstävling(ar). —
-KLASSIG. som har l. består av fem klasser; särsk. i förb. femklassigt lärovärk o. d. SamlFörfElLärov. 146 (1863). De lägre allmänna läroverken äro antingen femklassiga eller treklassiga. Sthm. 1: 340 (1897). —
-KORT. spelt. benämning på kortspel där varje deltagare erhåller fem kort; särsk. o. vanl. om ett dylikt i vilket den som tager hem det sista sticket vinner: ”sista stick”. Stiernhielm Herc. 154 (1648, 1668). De skräma intet många i femkort. Dalin Arg. 1: 289 (1733, 1754). Femkort, knack, och diverse hasardspel med höga insatser spelas (av skogsarbetarna i Norrl.). VerdS 192: 29 (1913). —
-KRONA. guldmynt l. sedel som gäller för fem kronor. —
-KRONE-STYCKE. guldmynt av fem kronors valör. Av 1 kg fint guld utmyntas 496 femkronestycken. Flodström SvFolk 219 (1918). —
-KUTTRIG. tekn. i förb. femkuttrig hyvel(maskin), med fem ”kuttrar” (skärytor). SD(L) 1902, nr 13, s. 1. —
-LINIG l. -LINJIG. som innehåller l. består av fem linjer; särsk. mus. i uttr. det femliniga notplanet l. notsystemet. —
-MANS-KNEKT. (förr) soldat som anskaffades (o. underhölls) av fem rotar. De femmans knechterne du skrifwer om. SUFinlH 3: 108 (1610). —
-MILA, oböjl. adj. (i poesi o. högre stil) som är fem mil (lång l. bred) l. sträcker sig över l. räcker osv. fem mil. I femmila skog. Heidenstam Folkung. 2: 241 (1907). —
-MINUTERS-PAUS, -RAST. —
-MÄNNING.
1) (förr) i pl. ss. benämning på reservtrupper vilka från 1702 uppsattes på det sättet att fem rotar resp. rusthåll anskaffade o. underhöllo en karl resp. karl o. häst o. som upplöstes efter fredsslutet 1721. VDAkt. 1705, nr 238. Carlson Hist. 7: 302 (1885).
2) (numera knappast br.) bot. växt tillhörande femte klassen (Pentandria) i Linnés sexualsystem (med fem ståndare i blomman), pentandrist. Linné SystNat. 77 (1748). Regnér Begr. 190 (1780).
-PASS. byggn. pass bildat av fem cirkelsegment o. d. Adler Meyer 38 (1892). De stora och höga (gotiska) fönstren .. få i bågen en rik indelning af rundade eller tillspetsade trepass, fyrpass, fempass. Wrangel ByggnH 22 (1904). —
-RODDARE, r. l. m.
-RODDAR-SKEPP. [jfr gr. πεντήρης (ναῦς)] i det gamla Grekland o. Rom: krigsskepp med (fem däck o.) fem roddarbänkar (över varandra) på vardera sidan. Carlstedt Her. 2: 342 (1833). —
-RUMMIG. som består av l. innehåller fem rum. Femrummigt fröhus. —
-RUMS-LÄGENHET~200 l. ~102. —
-RYMLIG. (†) femrummig. Omogna frukten tyckes vara en tre- eller femrymlig hölsa. PhysSH 1: 110 (1776). —
-SIDIG. —
-SIFFRIG. Ett femsiffrigt tal. —
-SKEPPIG. byggn. Anholm Norm. 47 (1898). Långhuset (i den gammalkristna kyrkan) var vanligen treskeppigt, i större kyrkor femskeppigt. Wrangel ByggnH 12 (1904). —
-SKUREN, p. adj. sjöt. om gina: som består av ett treskivigt o. ett tvåskivigt block. FFS 1890, nr 13, s. 4. —
-SLAGEN, p. adj. tekn. om rep, tråd o. d.: förfärdigad gm snoning l. tvinning av fem dukter l. parter l. trådar. TLev. 1911, nr 44 A, s. 4. —
-STENAD, p. adj. (†) i förb. femstenad rå, femstenarör. Raam Åkerm. 79 (1670). Trolle-Bonde Hesselby 37 (i handl. fr. 1642). —
-STENA-RÖR. (-stens- 1890) kam. rågångsmärke som utgöres av fem stenar, en s. k. hjärtsten i midten o. fyra mindre stenar kring denna, korsrör. InstrLandtmät. 1725, s. B 2 b. Juhlin-Dannfelt 341 (1886). —
-STRÅLIG. En femstrålig stjerna. Brunius SkK 689 (1850). särsk. zool. i fråga om fena l. gälhinna hos fiskar: med fem fina ben. Retzius Djurr. 69 (1772). Femstrålig Smörbult (Gobius Stuvitzii Düb. & Kor.). Nilsson Fauna 4: 229 (1852). —
-STRÄNGD, p. adj. sjöt. om sjömansgarn: som är spunnen av fem kabelgarn (”strängar”). Frick o. Trolle 34 (1872). —
-STÄLLIG. mat. i förb. femställiga logaritmer, med fem decimaler. —
-STÄMMIG. mus. Vogler Org. 1: 16 (1798). Den femstämmiga satsen, bildad af första och andra sopran, alt, tenor och bas. Berg Jadassohn 103 (1901). —
-TAL.
1) i sg. best.: talet fem. Wulff Värsb. 31 (1896). Japaneserna .. anse femtalet heligt. Valentin Musikh. 1: 35 (1900).
2) om grupp, avdelning o. d. som består av fem enheter. Lind 1: 761 (1749). (Telegramportot) ökas med 25 öre för hvarje påbörjadt femtal af ord. IllSv. 1: 11 (1873). —
-TID. (vard.) i förb. vid femtiden, omkring klockan fem, tiden omkring klockan fem. (Lundin o.) Strindberg GSthm 31 (1880). —
-TÖMMAD, p. adj. zool. i förb. femtömmad(e) skärlånga(n), den till skärlångssläktet hörande torskfisken Gandropsaurus (Motella) mustela Lin. (med fyra skäggtömmar på nosen o. en under hakan), permuck. Nilsson Fauna 4: 589 (1855). —
-UDD.
-UDDA-KORS. alvkors, trollfot, pentagram. Verelius 208 (1681). Under kärnetygen, mjölkbyttan och smörbyttan, ristas ett fem-udda-kors, för att inte trollen må kunna förgöra dem. Hyltén-Cavallius Vär. 2: IV (1868). Uppl. 2: 376 (1908). —
-UDDIG. —
(I 1 b) -UNDRAS, v. dep. (†) svärja vid Kristi fem sår. Rääf Ydre 3: 409 (i handl. fr. 1594). (Krigsmän skola) icke tenckia, Jagh är een Landzknecht, therföre må jagh .. häda och försmäda Gvdh, Femvndras, swäria wid hans helga Såår, pijna, död, och högwärdiga Sacrament etc. PJGothus Luther ScrSent. X 1 b (1597). —
-VÅNINGS-HUS. —
-VÄPPLING. klöverblad med fem småblad; äv. bildl., om fem nära förenade vänner o. d. Knorring Qvinn. 1: 96 (1836). Fyrväplingens (äfvensom Femväplingens) kraft och verkan i drömmar, för hvilka båda ännu ofta anlitas, upgifves vara enahanda med Midsommarblomstrens. Dybeck Runa 1847, s. 22. —
-ÅRIG.
1) som är fem år gammal l. funnits till i fem år; jfr -ÅRS-GAMMAL. Ett femårigt barn. Fryxell Arist. 3: 133 (1846).
2) (mindre br.) som återkommer vart femte år l. inträder osv. efter förloppet av fem år. Adlerbeth Ov. 369 (1818). Femåriga lönetillägg. Kyrkoh Å 1903, MoA s. 98. —
-ÅRING. barn l. djur (särsk. häst) som är fem år gammalt. —
-ÅRS-BERÄTTELSE. redogörelse som omfattar en tidrymd av fem år; särsk. om landshövdingeämbetenas berättelser (1805—1911) över länens ekonomiska tillstånd. Femårsber. 1822, SthmL s. 3. NDA 1911, nr 283, s. 3. —
-ÄCK. [efter t. fünfeck] (†) femhörning. Dahlberg Dagb. 89 (c. 1660; uppl. 1912). Rålamb 8: 15, 89 (1691). jfr Hof Skrifs. 255 (1753), som räknar ordet bland ”i Svänskan så osmakelige, som onödige ord”. —
-ÖRES-BORGARE. (†) (föraktlig) benämning på landtbo som mot erläggande av fem öre erhöll tillåtelse att i stad idka köpenskap o. d. (utan att deltaga i borgerskapets utskylder o. andra onera). Alla fem öres Borgare legges aff allestädes. GR 7: 413 (1531). —
-ÖRES-STYCKE. (-öre- 1704—1880. -ör- 1704—1759. -örs- 1715—1753) präglat mynt av fem öres valör, femöring. VDAkt. 1704, nr 38. Ett femörestycke väger 8 gram. Lindeberg MåttVM 14 (1880). Lundin NSthm 8 (1887). —
Avledn.: FEMLING, m.||ig. [jfr d. femling, t. fünfling] barn som är födt samtidigt med fyra andra av samma moder. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 179 (1836). AB 1902, nr 287 A, s. 3. —
1) om siffran 5 (V); äv. (mindre br.) om talet fem. En arabisk femma (5). Åskan slog ned i Landskrona kyrkotorn, hvarvid flere af urtaflans siffror förvredos till romerska femmor (V). Fryxell Ber. 15: 96 (1848). särsk. (vard.) i uttr. det var en annan femma, det var en annan sak l. ngt helt annat, det förändrar saken. Granlund Ordspr. (c. 1880). Engström 2bok 139 (1909). jfr: ”Det var en annan femma” — sa' bonden skref en sjua. Holmström Sa' han 19 (1876).
2) om varjehanda ting som på ett l. annat sätt karakteriseras av talet fem.
a) om spelkort, tärning, dominobricka o. d. med fem punkter l. ”ögon”; jfr SINKA. Ruter femma. Mont-Louis FrSpr. 157 (1739). Dominospelet utgöres i allmänhet af 28 brickor, utgörande fullständiga kombinationer af 8 blankor (nollor), 8 ess (ettor), .. 8 femmor, 8 sexor. Wilson Spelb. 127 (1888). särsk. i uttr. femmor all, då vid slag med två (l. tre) tärningar båda (alla) komma upp med fem ögon; äv., o. kanske oftare, ss (ett slags) ssg (jfr nedan).
b) (vard.) om (metall- l. sedel)mynt av fem kronors (dollars osv.) valör. Backman Dickens Pickw. 1: 14 (1871).
c) (vard.) i en del andra fall. Jag reser med femman, dvs. tåget som går kl. 5 (l. vid femtiden). Lärare i femman (dvs. femte klassen i ett allm. lärovärk). SvTidskr. 1894, s. 521. Per Persson på 5:an (dvs. gården nr 5 i byn). Larsson Hemmab. 32 (1916).
FEMT, r. l. f. (fempt 1747) [fsv. fæmpt; jfr isl. fimt] (i fackspr.) grupp l. helhet bildad av fem enheter. Den hedniska femten, eller veckan om fem dagar. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 415 (1868). Runbörjarne (hava enl. Bure) i allmänhet skrifvit hela runarefven (alphabetum) i tre femter (quinarios), så att i hvar skulle vara fem stafvar. HOHHildebrand i 3SAH 23: 368 (1908). —
FEMTE, se d. o. —
FEMTING, i bet. 1 (o. 3) r. l. m., i bet. 2 m. (om person), r. l. m. (om sak). (fämpttungh GR 5: 201 (1528; i bet. 1)) [fsv. fämtunger; jfr isl. fimtungr]
1) (numera nästan bl. med avs. på ä. förh.) femtedel, särsk. av gård (l. by). En fæmting vti then norra gårdt i hælsshammar. GR 4: 395 (1527).
2) (förr) soldat l. ryttare som anskaffades o. underhölls av fem rote- resp. rusthåll gemensamt; femmänning (se d. o. 1); äv.: regemente av dylika. Dee femtingar som skrefuos när Skåne blef Swenskt. VDAkt. 1679, nr 263. Öfverste för 5tingen. KKD 7: 177 (1708). Rääf Ydre 3: 274 (i handl. fr. 1712).
3) [med utgångspunkt i vass(erra) fem (se FEM b)] (†) i svordomar: vassera femtingen l. enbart femtingen, vass femting. Ihre DissJurForm. 11 (1746). Vass femting. Lindahl SanningT 31 (1747).
Ssgr: (2) femtings-pundare. (†) okvädinsord om l. till femtingssoldat. Diecknarne (kommo) in ock frågade effter soldaterne eller Fämbtingz pundarne. VRP 1704, s. 716. (2)
Spoiler title
Spoiler content