SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FEMTIO fäm4tiω-, l. (i sht vard.) FEMTI fäm4ti, räkneord.
Ordformer
(ffemtige Rääf Ydre 1: 355 (i handl. fr. 1600). femtie (femptie, femptije, -tyie) GR 14: 12, 228 (1542), Vinterbl. 1853, s. 188. femtio (fem(p)tijo, -tiyo, -tyio) GR 7: 176 (1530) osv. femti Brenner Dikt. 1: 216 (1703, 1713), Crusenstolpe Mor. 4: 97 (1841) osv.)
Etymologi
[fsv. fämtighi, fämtio (ombildat efter TIO), fämti, motsv. nor. (o. dan.) femti, isl. fimtigi, got. fimf tigjus, mnt. vīftich, holl. vijftig, fht. fimfzug, t. fünfzig, feng. fīftig, eng. fifty; av FEM, räkneord, o. germ. teȝu-, tiotal (se TIO)]
grundtal angivande ett (an)tal som är fem gånger större än tio (tio taget fem gånger) o. hälften av hundra; utom i löpande täxt vanl. skrivet ”50”, äv. ”L”. Talet femtio. Nummer femtio. Sidan femtio (50). Kapitlet femtio (50 l. L). Boken kostar sju och femti (dvs. sju kronor o. femtio öre). Femtije lödige mark sijlff. GR 7: 19 (1530). Femptijo daler. RARP 1: 47 (1627). Hvarje åhr skal ock, ther så tarfvas, femtijo famnar ny gärdesgård uprättas. BB 6: 4 (Lag 1734). Vid femti års ålder gör man ej mer några dårsprång. Crusenstolpe Mor. 4: 97 (1841). — särsk. (i sht vard.) med obestämd bet., för att angiva ett mycket högt antal. (Hatten) bräckt och bråkad, / På femti sätt, af Pehr och Påhl. Leopold 2: 394 (1815). Denna arm — som vunnit / Åt er till lydno femti fästningar. Hagberg Shaksp. 4: 204 (1848).
Ssgr (Anm. Liksom övriga tiotal bildar femtio ssgr med EN, TVÅ osv. till och med NIO samt FÖRSTE, ANDRE osv. till och med NIONDE. Framför neutralt sbst. användes såväl femti(o)en som femti(o)ett): FEMTIO- l. (i sht vard.) FEMTI-ELFTE. (vard.) ordningstal till FEMTI-ELVA; i sht i uttr. för femtielfte gången. GHT 1898, nr 257 A, s. 3. —
-ELVA. [jfr Beckman SprLiv 142 (1918)] (vard.) för att otåligt, försmädligt l. hånfullt angiva ett mycket (orimligt, ”förtvivlat” o. d.) stort antal. Har jag inte sagt dig femtielva gånger att du inte får göra så? Landsm. VII. 4: 46 (1887). På femtioelfva olika vis. Lindqvist Dagsl. 1: 9 (1898). —
-FALD, adj. (ss. adv. -faldt fullt br., eljest bl. ngn gg i poesi o. högre stil) femtio gånger flera l. större osv.; ss. adv.: femtio gånger. Wallenberg Gal. 131 (1771; uppl. 1921; adv.). —
-KRONA. pappersmynt som gäller för femtio kronor. —
-LAPP. (vard.) = -KRONA. Strindberg RödaR 331 (1879). —
-LJUS-LAMPA. elektrisk lampa med en ljusstyrka av femtio normalljus. —
-PUNDIG. som väger femtio pund l. (i fråga om ä. förh.) skålpund. En femtipundig (kanon-)kula. 1VittAH 1: 170 (1755). —
-RODDARE- o. -RODDAR-SKEPP. [efter gr. πεντεκόντορος (ναῦς)] (i fråga om forntida förh.) krigsskepp som framdrevs av femtio roddare. Carlstedt Her. 1: 148, 409 (1832). —
-TAL.
1) i sg. best.: talet femtio. Lagerlöf Länk. 6 (1894).
2) antal av femtio; ofta med obestämdare innebörd, i uttr. ett femtiotal, omkring femtio, sådär en femti stycken o. d. Wieselgren Samt. 186 (1880). särsk.
a) i sg. best.: de femtio första levnadsåren; äv.: femtioårsåldern. Hava överskridit l. passerat femtiotalet. (Han) såg ut att närma sig femtiotalet. Backman Dickens Pickw. 2: 29 (1871).
b) elliptiskt i sg. best. om åren 50—59 av ett århundrade, då av sammanhanget framgår, vilket som avses. Leopold 5: 435 (1799). Femtiotalet (har) blifvit ansedt som århundradets (dvs. adertonhundratalets) lyxperiod par préférence. Kleen Kvinn. 147 (1910). —
-ÅRA, oböjl. adj. (i högre stil) = -ÅRIG. Kellgren 2: 290 (1781). Tegnér (WB) 3: 98 (1820). (Finska läkar-)sällskapets femtioåra minnesfest 1885. Finland 211 (1893). —
-ÅRIG. som funnits till l. räckt l. varat i femtio år. Levin Schiller Cab. 32 (1800). —
-ÅRING. person som är femtio år gammal. —
-ÅRS-DAG. dag på vilken femtio år förflutit sedan ngn viss betydelsefull o. minnesvärd händelse o. d. (t. ex. dag då ngn fyller femtio år). Svedelius Lif 614 (1887). —
-ÅRS-FEST. (-åra- 1851) fest till minne av ngt betydelsefullt som skett femtio år tidigare. Svedelius Lif 630 (1887). —
-ÅRS-JUBILEUM. ETegnér (1889) hos Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 176. —
-ÅRS-MINNE. Svedelius Lif 614 (1887). -ÅRS-ÅLDER(N). —
-ÄLDST, m. (förr, vard. l. kanske tillf.) en av ”borgerskapets femtio äldste” (i Sthm). Han (undrar) beständigt på, — fortfor Charlott, — att pappa inte för längese'n blifvit femtiäldst. Blanche Våln. 304 (1847). —
-ÖRE. (mindre br.) femtioöring. Hedberg Ridån 242 (1888). —
-ÖRES-STYCKE. (-öre- 1880) mynt av femtio öres valör. Lindeberg MåttVM 13 (1880). —
-ÖRING. mynt av femtio öres valör.
Avledn.: FEMTIA, r. l. f. Tullberg SvSpr. 2: 35 (1836). särsk. (vard., mindre br.): sedelmynt av femtio kronors (dollars osv.) valör. Nyblom Hum. 18 (1874). jfr: Mången kallar dessa sedlar (på 33 o. 16 riksdaler) ”Femtior”. Almqvist Smar. 116 (1845). —
FEMTIONDE, räkneord. (femtijende GR 21: 140 (1550)) [fsv. fämtighinde, fempthiende, fämptationde] ordningstal till FEMTIO. Femtijonde dagen. Bib. 1703, s. h 1 b. Den som i sitt femtionde år äktar en ung hustru, han bjuder döden till gäst. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Ssgr: femtionde-förste,
-andre osv. (vanl. särskrivet) (†) femtioförste osv. Esaie femtijonde tridie kapitel. Swedberg Cat. 683 (1709). Den femtionde tredje (supen). Weise 2: 148 (1771).
Spoiler title
Spoiler content