SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FENACETIN fen1aseti4n, äv. fe1-, n.; best. -et.
Etymologi
[av första stavelsen i FENOL o. en avledn. till lat. acetum, ättika]
(numera i sht farm.) i pulverform förekommande ämne som utgör en förening av ättiksyra med etyleter av paramidofenol (fenetidin). Hygiea 1889, Festb. nr 14, s. 1. 2NF (1907).
Spoiler title
Spoiler content