FENESTRERA fen1estre4ra, äv. fe1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av lat. fenestrare, till lat. fenestra (se FÖNSTER)]
med. göra hål l. öppning i l. genom (ngt), perforera; i sht i p. pf.: försedd med tätt sittande små hål, ”genombruten”. Fenestreradt linne. Svalin Ordl. (c. 1847). Ringa fenestrering (på hjärtklaffarna). Petersson FysUnders. 249 (1908).
